# The Wonderful Adventures of Nils, The Staircase with the Three Steps

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils

Source: https://1732studios.com/books/nils/ch07. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch07.json.


Nästa dag ämnade vildgässen fara norrut genom Allbo härad i Småland.  
The next day the wild geese meant to travel north through Allbo Hundred in Småland.
> V2 word order: fronted adverbial: Swedish main clauses keep the finite verb in second position no matter what comes first. Here the time adverbial «Nästa dag» ('next day') opens the sentence, so the verb «ämnade» must come next, pushing the subject «vildgässen» after it — literally 'Next day intended the wild geese'.
> «härad»: an old district: A «härad» ('hundred') is a historic Swedish administrative subdivision of a «landskap» (province), used for centuries for local courts and taxation. «Allbo härad» is one such district within Småland.
De sände Yksi och Kaksi dit för att kunskapa, men när de kommo tillbaka, sade de, att allt vatten var fruset och all mark snöbetäckt.  
They sent Yksi and Kaksi ahead to scout, but when they came back, they said that all the water was frozen and all the ground covered with snow.
> Archaic plural: «kommo»: Before the 1906 spelling and grammar reform, Swedish verbs still marked plural number in the past tense: singular «kom» ('came') became plural «kommo» when the subject was plural, as with «de» here. Modern Swedish dropped this distinction entirely — today it is just «kom» for everyone.
»Låt oss då så gärna stanna där vi är!» sade vildgässen.  
"Then let us just as well stay where we are!" said the wild geese.
»Vi kan inte fara fram över ett land, där det varken finns vatten eller bete.»  
"We cannot travel across a land where there is neither water nor grazing."
— »Om vi stannar där vi nu är, kan vi få vänta ett helt månvarv,» sade då Akka.  
— "If we stay where we now are, we may have to wait a whole month," Akka said then.
> Dash marks a new speaker: Swedish dialogue is set off with «guillemets» (»...»); a dash placed before a new quotation, as here, signals that a different character is now speaking within the same paragraph — Akka answering the geese's complaint.
> «månvarv»: a lunar month: Literally 'moon-turn' — one full cycle of the moon. It is an older, more poetic way of saying 'a month', tying time to the sky rather than the calendar.
»Det är bättre att fara österut genom Blekinge och försöka om vi inte sedan kan komma över Småland genom Möre härad, som ligger nära kusten och har tidig vår.»  
"It is better to travel east through Blekinge and try whether we cannot then get across Småland through Möre Hundred, which lies near the coast and has an early spring."

Sålunda kom pojken att nästa dag fara fram över Blekinge.  
Thus it came about that the boy traveled across Blekinge the next day.
Nu då det var ljust, hade han kommit i sitt rätta lynne igen och kunde inte begripa vad som hade gått åt honom förra kvällen.  
Now that it was daylight, he had come back to his right mind again and could not understand what had come over him the evening before.
> Pluperfect: «hade» + supine: «hade kommit» ('had come') is the pluperfect: the past tense of «ha(va)» plus the supine form of the verb. It marks a state already reached before the moment described — his ordinary mood was already back by the time this sentence is telling us about.
Nu ville han visst inte ge upp resan och vildmarkslivet.  
Now he certainly did not want to give up the journey and the wild life.

Det låg en tjock regnrök över Blekinge.  
A thick haze of rain lay over Blekinge.
> «regnrök»: rain-haze: A compound of «regn» ('rain') and «rök» ('smoke, haze') — a poetic word for the misty curtain a rain shower throws up, blurring the landscape underneath it.
Pojken kunde inte se hur det såg ut där.  
The boy could not see what it looked like down there.
»Jag undrar om det är ett gott eller dåligt land, som jag rider över,» tänkte han och försökte att leta fram ur sitt minne vad han hade lärt om landet i skolan.  
"I wonder whether this is a good or a poor land that I'm riding over," he thought, and tried to dig out of his memory what he had learned about the region in school.
Men på samma gång visste han nog, att detta inte skulle tjäna något till, eftersom han aldrig hade brukat läsa över läxorna.  
But at the same time he knew well enough that this would be of no use, since he had never been in the habit of studying his lessons.

Med ens såg pojken hela skolan framför sig.  
All at once the boy saw the whole schoolroom before him.
Barnen sutto vid de små pulpeterna och sträckte upp händerna, läraren satt i katedern och såg missnöjd ut, och själv stod han framme vid kartan och skulle svara på någon fråga om Blekinge, men hade inte ett ord att säga.  
The children sat at their little desks and stretched up their hands, the teacher sat at his desk looking displeased, and he himself stood up front at the map and was supposed to answer some question about Blekinge, but had not a word to say.
> Archaic plural: «sutto»: «sutto» is the pre-reform plural past tense of «sitta» ('to sit'), used because the subject «barnen» ('the children') is plural. Note the contrast a few words later: «satt» (singular) for the one teacher. Modern Swedish uses «satt» for both.
Skollärarens ansikte blev mörkare för varje sekund, som gick, och pojken tänkte på att läraren var mera noga med att de skulle kunna sin geografi än något annat.  
The schoolmaster's face grew darker with every second that passed, and the boy thought about how the teacher cared more about their knowing their geography than anything else.
Nu kom han också ner ur katedern, tog pekpinnen ifrån pojken och sände honom tillbaka till hans plats.  
Now he also came down from his desk, took the pointer from the boy, and sent him back to his seat.
»Det här slutar inte väl,» hade då pojken tänkt.  
"This isn't going to end well," the boy had thought then.

Men skolläraren hade gått fram till ett fönster och stått där en stund och tittat ut, och så hade han visslat till ett tag.  
But the schoolmaster had walked over to a window and stood there a while looking out, and then he had whistled a bit.
Därpå hade han gått upp i katedern och sagt, att han skulle berätta dem något om Blekinge.  
After that he had gone up to his desk and said that he would tell them something about Blekinge.
Och vad han då hade talat om hade varit så roligt, att pojken hade hört på.  
And what he had talked about then had been so entertaining that the boy had listened.
Bara han tänkte efter, mindes han vart ord.  
If he only thought about it, he remembered every word.

»Småland är ett högt hus med granar på taket,» sade läraren, »och där framför ligger en bred trappa med tre stora trappsteg, och den trappan kallas Blekinge.  
"Småland is a tall house with fir trees on the roof," said the teacher, "and out in front of it lies a broad staircase with three great steps, and that staircase is called Blekinge.
> en trappa → trappan: «trappa» ('staircase') is an en-word, so its definite form takes the suffix «-n»: «trappan» = 'the staircase'. Contrast the neuter (ett) word «trappsteg» ('step'), whose definite singular instead takes «-et»: «trappsteget».

Det är en trappa, som är duktigt tilltagen.  
It is a staircase built on a truly grand scale.
Den sträcker sig åtta mil utefter framsidan av Smålandshuset, och den, som vill gå trappan utför ända ner till Östersjön, han har fyra mil att vandra.  
It stretches eight miles along the front of the Småland house, and whoever wants to walk all the way down the staircase to the Baltic Sea has four miles to travel.
> «mil»: the Swedish mile: In Sweden a «mil» equals 10 kilometers (about 6.2 English miles) — an old folk unit still used casually today. So «åtta mil» is roughly 80 km, and «fyra mil» roughly 40 km.

Det är allt också en bra lång tid förfluten, sedan trappan blev byggd.  
It is also quite a long time indeed since the staircase was built.
Det har gått både dagar och år, sedan de första trappstegen höggs ut av gråsten och lades ner jämna och släta till en bekväm farled mellan Småland och Östersjön.  
Both days and years have passed since the first steps were hewn out of gray stone and laid down even and smooth to make a comfortable passage between Småland and the Baltic Sea.
> S-passive: «höggs»: Swedish can form the passive simply by adding «-s» to the verb, with no auxiliary needed: «hugga» ('to hew') → «höggs» ('was hewn'). Compare the periphrastic English passive 'were hewn', built instead with 'to be' plus a past participle.

Då trappan är så gammal, kan man nog förstå, att den inte ser likadan ut nu, som när den var ny.  
Since the staircase is so old, one can well understand that it does not look the same now as when it was new.
Inte vet jag hur mycket de brydde sig om sådant på den tiden, men så stor, som den var, kunde väl i alla fall ingen kvast rå med att hålla den ren.  
I don't know how much people cared about such things in those days, but as great as it was, no broom could in any case have managed to keep it clean.
Efter ett par år började det att växa mossa och lav på den, torrt gräs och torra löv blåste ner över den om höstarna, och om vårarna blev den höljd av nedrasande stenar och grus.  
After a couple of years moss and lichen began to grow on it, dry grass and dry leaves blew down over it in the autumns, and in the springs it was covered with tumbling stones and gravel.
Och då allt detta fick ligga kvar och multna, så samlade det sig till sist så mycken mylla på trappan, att inte bara örter och gräs, utan till och med buskar och stora träd kunde slå rot där.  
And since all this was allowed to lie there and rot, so much soil finally gathered on the staircase that not only herbs and grass, but even bushes and great trees could take root there.
> «mylla»: rich soil, loam: The dark, fertile topsoil that farming depends on. The word threads through this chapter's whole comparison of the three steps, marking which ones are fertile and which are barren.

Men på samma gång har det uppkommit en stor skillnad mellan de tre trappstegen.  
But at the same time a great difference has arisen between the three steps.
Det översta, som ligger Småland närmast, är till största delen täckt med mager jord och småsten, och där vill det just inte växa andra träd än glasbjörk och hägg och gran, som tål kölden däroppe i höjden och är nöjda med litet.  
The topmost one, which lies closest to Småland, is for the most part covered with poor soil and small stones, and there hardly any trees will grow but the silver birch and the bird cherry and the fir, which can bear the cold up there in the heights and are content with little.
> Hardy northern trees: «glasbjörk» (silver birch), «hägg» (bird cherry), and «gran» (Norway spruce/fir) are the cold-tolerant species that survive on the poor uplands closest to Småland.
Allra bäst förstår man hur kargt och fattigt det är där, då man ser hur små åkerlapparna är, som är oppbrutna ur skogsmarken, och hur små stugor folket bygger åt sig, och hur långt det är mellan kyrkorna.  
One understands best of all how barren and poor it is there when one sees how small the little fields are that have been broken out of the forest land, and how small the cottages are that the people build for themselves, and how far it is between the churches.

På mellantrappan åter finns det bättre jord, och den ligger inte heller bunden under så sträng köld; det ser man genast av att träden både är högre och av förnämligare slag.  
On the middle step, on the other hand, there is better soil, and it is not bound under such severe cold either; one can see that at once from the fact that the trees are both taller and of a finer kind.
Där växer lönn och ek och lind, hängbjörk och hassel, men just inga barrträd.  
There grow maple and oak and linden, weeping birch and hazel, but hardly any conifers at all.
> Richer, milder trees: «lönn» (maple), «ek» (oak), «lind» (linden), «hängbjörk» (weeping birch), and «hassel» (hazel) are broadleaf species that need milder ground than the fir and birch of the upper step — a quiet way of showing the middle step's better soil.
Och än bättre märker man det därpå, att det finns en myckenhet odlad jord, liksom därpå, att människorna har byggt sig vackra och stora hus.  
And one notices it even better from the fact that there is a great deal of cultivated land, as well as from the fact that the people have built themselves beautiful, large houses.
Det står många kyrkor på mellantrappan, och stora byar ligger omkring dem, och den tar sig på allt sätt bättre och präktigare ut än det övre trappsteget.  
Many churches stand on the middle step, and large villages lie around them, and in every way it looks better and more splendid than the upper step.

Men det allra nedersta trappsteget är ändå det bästa.  
But the very lowest step is nonetheless the best of all.
Det är täckt med god och riklig mylla, och där det ligger och badar i havet, har det inte den minsta känning av Smålandskölden.  
It is covered with good, rich soil, and lying there bathing in the sea, it has not the slightest touch of the Småland cold.
Här nere trivs bokar och kastanjer och valnötsträd, och de växer sig så stora, att de når över kyrktaken.  
Down here beeches and chestnuts and walnut trees thrive, and they grow so large that they reach above the church roofs.
Här ligger också de största åkerfälten, men folket har inte bara skogsbruk och jordbruk att leva av, utan det sysslar också med fiske och handel och sjöfart.  
Here also lie the largest fields, but the people do not have only forestry and farming to live by, for they also occupy themselves with fishing and trade and shipping.
Därför finns här också de kostbaraste bostäderna och de vackraste kyrkorna, och kyrkbyarna har växt ut till köpingar och städer.  
That is why the costliest homes and the most beautiful churches are found here too, and the church villages have grown into market towns and cities.

Men med detta är inte allt sagt om de tre trappstegen.  
But not everything has been said about the three steps with this.
För man måste betänka, att när det regnar oppe på taket till det stora Smålandshuset, eller när snön smälter däroppe, får vattnet lov att ta vägen någonstans, och då störtar förstås en del utför den stora trappan.  
For one must consider that when it rains up on the roof of the great Småland house, or when the snow melts up there, the water must find its way somewhere, and then, of course, part of it plunges down the great staircase.
I början flöt det nog fram över hela trappan, så bred, som den var, men så uppstod det sprickor i den, och så småningom har nu vattnet vant sig att flyta utför den i några väl upparbetade fåror.  
At first it probably flowed across the whole staircase, broad as it was, but then cracks arose in it, and gradually the water has now grown accustomed to flowing down it in a few well-worn channels.
Och vatten är vatten, var man än gör av det.  
And water is water, wherever one puts it.
Det har aldrig någon vila.  
It never has any rest.
På ett ställe gräver det och filar och för bort, och på ett annat lägger det till.  
In one place it digs and files and carries away, and in another it deposits.
De där fårorna har det grävt opp till dalar, dalväggarna har det täckt med mylla, och sen har buskar och rankor och träd klängt sig fast vid dem så tätt och så rikt, att de nästan skymmer bort vattenströmmen, som går fram nere i djupet.  
Those channels it has dug into valleys, the valley walls it has covered with soil, and then bushes and vines and trees have clung fast to them so thickly and so richly that they almost hide the stream of water running down in the depths.
> Reflexive «sig» + particle: «klänga sig fast (vid)» = 'to cling fast (to)'. «sig» is the reflexive pronoun: the clinging action folds back onto the subject itself (the bushes and vines), and the particle «fast» ('firmly, stuck') sharpens the meaning of «klänga» ('to clamber, cling').
Men när strömmarna kommer till avsatserna mellan trappstegen, måste de kasta sig huvudstupa utför dem, och härav kommer vattnet i sådan skummande fart, att det får kraft att dra kvarnhjul och maskiner, och sådana har det också växt opp vid varenda fors.  
But when the streams reach the ledges between the steps, they must throw themselves headlong down them, and from this the water gathers such foaming speed that it gains the power to turn mill wheels and machines, and such have indeed sprung up at every rapids.

Men med detta är ändå inte allt sagt om landet med de tre trappstegen.  
But even with this, not everything has been said about the land with the three steps.
Utan det måste också sägas, att däroppe i Småland i det stora huset bodde en gång en jätte, som hade blivit gammal.  
For it must also be told that up there in Småland, in the great house, there once lived a giant who had grown old.
> «jätte»: giant, and today's intensifier: In folklore, as here, a «jätte» is a giant. In modern colloquial Swedish the word has bleached into a plain intensifier meaning 'very' — «jättebra» = 'really good' — a folk-tale word that shrank into everyday speech.
Och det förtröt honom, att han i sin höga ålderdom skulle vara tvungen att gå utför den långa trappan för att meta lax i havet.  
And it vexed him that in his great old age he should be forced to go down the long staircase to fish for salmon in the sea.
Det syntes honom vida lämpligare, att laxen skulle komma opp till honom, där han bodde.  
It seemed to him far more fitting that the salmon should come up to him, where he lived.

Därför gick han opp på taket av sitt stora hus, och där ställde han sig och slungade stora stenar ner i Östersjön.  
So he went up onto the roof of his great house, and there he took his stand and hurled great stones down into the Baltic Sea.
Han kastade dem med sådan kraft, att de flög över hela Blekinge och föll ner i havet.  
He threw them with such force that they flew clear across Blekinge and fell into the sea.
Och när stenarna föll ner, blev laxen så rädd, att den gick opp ur havet, flydde oppåt Blekingsströmmarna, rände i väg genom forsarna, kastade sig med höga språng oppför fallen och stannade, först när den var långt inne i Småland hos gammaljätten.  
And when the stones fell, the salmon grew so frightened that it rose up out of the sea, fled up the Blekinge rivers, raced away through the rapids, flung itself in high leaps up the falls, and did not stop until it was far inside Småland with the old giant.
> Compound: «gammaljätten»: Swedish freely fuses an adjective and noun into one solid compound: «gammal» ('old') + «jätten» ('the giant') → «gammaljätten» ('the old giant'), written as a single word rather than two.

Hur sant detta är, det syns av de många öarna och skären, som ligger utanför Blekinges kust, och som inte är något annat än de många stora stenar, som jätten kastade.  
How true this is can be seen from the many islands and skerries that lie off the coast of Blekinge, and that are nothing other than the many great stones the giant threw.

Det märks också därav, att laxen alltjämt går opp i Blekingsströmmarna och genom forsar och lugnvatten arbetar sig ända fram till Småland.  
It is also shown by the fact that the salmon still swims up the Blekinge rivers and, through rapids and still waters, works its way all the way to Småland.

Men den där jätten är värd mycken tack och ära av Blekingsborna, därför att laxfiske i strömmarna och stenhuggeri i skärgården, det är arbete, som ger föda åt många av dem än i denna dag.»  
But that giant deserves much thanks and honor from the people of Blekinge, because salmon fishing in the rivers and stone-quarrying in the archipelago are work that still provides food for many of them to this very day."
---

Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.