# The Wonderful Adventures of Nils, Journey to Öland

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils

Source: https://1732studios.com/books/nils/ch10. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch10.json.


Vildgässen foro ut på en skärgårdsö för att beta.  
The wild geese went out to an island in the skerries to graze.
> Archaic plural preterite: «foro»: «foro» is the pre-1906-reform plural preterite of «fara» ('to go/travel'); the singular would be «for». Modern Swedish dropped plural verb agreement entirely, but Lagerlöf's original text still marks it — a small flag that this is period, not modern, prose.
> «skärgård» — the skerries: A «skärgård» is a skerry archipelago, the belt of small rocky islands that fringes much of Sweden's coast. «skärgårdsö» = 'skerry island', one of countless such islets the geese use as stepping stones.
De råkade där tillsammans med några grågäss, och dessa blevo förvånade att se dem, eftersom de mycket väl visste, att deras fränder vildgässen helst fara fram över det inre av landet.  
There they happened to meet some greylag geese, and these were astonished to see them, since they knew very well that their kinsfolk the wild geese preferred to travel over the interior of the land.
> Archaic plural preterite: «blevo»: Another pre-reform plural form, from «bli» ('to become'); singular would be «blev». Look for these -o endings throughout the chapter whenever the subject is plural — «voro», «gingo», «höllo» all work the same way.
> «grågås» — the greylag goose: The «grågås» (greylag goose) is a wild relative of the domestic goose, distinct from Akka's flock; it is a settled native bird, unlike the migrating «vildgäss», which explains its surprise at meeting travelers headed the wrong way.
De voro nyfikna och frågvisa och nöjde sig inte med mindre, än att vildgässen berättade om den förföljelse, som de hade att utstå av Smirre räv.  
They were curious and full of questions and would not be satisfied with less than the wild geese telling them about the persecution they had to endure from Smirre Fox.
> Archaic plural preterite: «voro»: Plural past tense of «vara» ('to be'); the singular counterpart is «var». This chapter uses it constantly — a register marker of formal, old-fashioned narration rather than any special meaning.
När de hade slutat, sade en grågås, som tycktes vara lika gammal och lika klok som själva Akka: »Det var en stor olycka för er, att räven blev förklarad fredlös i sitt eget land.  
When they had finished, a greylag goose who seemed to be just as old and just as wise as Akka herself said: "It was a great misfortune for you that the fox was declared an outlaw in his own country."
> «fredlös» — outlaw: Literally 'peace-less': someone placed outside the protection of the law, a term with roots in old Scandinavian law codes. Smirre the fox has been formally outlawed by the other animals, which is why he now hunts the geese out of pure spite.
Han kommer säkert att hålla sitt ord och följa er ända opp till Lappland.  
He is certain to keep his word and follow you all the way up to Lapland.
Om jag vore som ni, skulle jag inte fara norrut över Småland, utan i stället ta den yttre vägen till Öland, så att han alldeles mister spåret.  
If I were you, I would not travel north over Småland, but instead take the outer route to Öland, so that he loses the trail entirely.
> Subjunctive «vore»: «vore» is the old subjunctive of «vara», used in unreal conditions ('if I were'); modern spoken Swedish mostly replaces it with «var», but «vore» survives in careful and literary style, exactly as here.
> «Småland»: A real landscape («landskap») in southern Sweden, known historically for poor, stony farmland and heavy emigration — one of the many actual Swedish provinces the geese's route threads together.
För att riktigt villa bort honom bör ni stanna ett par dar på Ölands södra udde.  
To really throw him off the trail, you ought to stay a couple of days on the southern point of Öland.
> «Öland»: Öland is Sweden's second-largest island, a long, flat limestone landscape in the Baltic Sea off the southeast coast — a real stop on the route the geese and Nils actually take north.
Där finns det gott om mat och gott om sällskap.  
There is plenty of food there and plenty of company.
Jag tror inte, att ni ska ångra er, om ni far ditöver.»  
I don't think you will regret it, if you travel over there."

Detta var verkligen ett klokt råd, och vildgässen beslöto att följa det.  
This was truly wise advice, and the wild geese decided to follow it.
> Archaic plural preterite: «beslöto»: From «besluta» ('to decide'); the pre-reform plural ending -o again marks a plural subject, here «vildgässen».
Så snart de hade ätit sig väl mätta, började de färden till Öland.  
As soon as they had eaten themselves well full, they began the journey to Öland.
> Reflexive «sig» with a result: «äta sig mätt» uses the reflexive pronoun «sig» to mean 'eat oneself full' — a common Swedish pattern where a reflexive verb plus an adjective describes the state reached by the action, here intensified by «väl» ('thoroughly').
Ingen av dem hade någonsin varit där förut, men grågåsen hade givit dem goda vägmärken.  
None of them had ever been there before, but the greylag goose had given them good landmarks.
De hade bara att resa rätt mot söder, tills de råkade det stora fågelsträcket, som gick fram utanför Blekingskusten.  
They only had to travel straight toward the south, until they came upon the great bird migration that passed along outside the coast of Blekinge.
> «Blekinge»: Blekinge is a small coastal «landskap» in southeastern Sweden, between Skåne and Öland — another real waypoint stitched into the geese's northward route.
Alla de fåglar, som hade vinterbostad vid Västerhavet och nu ämnade sig till Finland och Ryssland, flögo fram där, och de brukade alla i förbifarten slå ner på Öland för att vila.  
All the birds that had their winter home by the North Sea and now intended to go to Finland and Russia flew along there, and they all used to stop off at Öland in passing to rest.
> «Västerhavet» — 'the Western Sea': The traditional Swedish name for the Kattegat/Skagerrak, the North Sea waters west of Sweden, contrasted here with the Baltic route east toward Finland and Russia.
> Archaic plural preterite: «flögo»: From «flyga» ('to fly'); singular «flög». Another instance of the pre-reform plural verb ending this chapter uses throughout.
Vildgässen skulle inte få svårt att finna vägvisare.  
The wild geese would not have any difficulty finding guides.

Den dagen var det alldeles stilla och varmt som på en sommardag, det bästa väder man kunde tänka sig för en sjöresa.  
That day it was completely calm and warm as on a summer day, the best weather one could imagine for a sea crossing.
Det enda betänkliga var, att det inte var fullt klart, utan grå och beslöjad himmel.  
The only worrying thing was that it was not fully clear, but a gray and veiled sky.
Här och där stodo väldiga molnmassor, som hängde ända ner mot havsytan och skymde utsikten.  
Here and there stood enormous cloud masses that hung all the way down toward the sea's surface and blocked the view.
> Archaic plural preterite: «stodo»: From «stå» ('to stand'); singular «stod». Same pre-reform pattern as «foro», «voro», «flögo» elsewhere in the chapter.

När de resande voro komna utanför skären, bredde havet ut sig så jämnt och speglande, att pojken, då han råkade se neråt, tyckte, att vattnet var försvunnet.  
When the travelers had come out beyond the skerries, the sea spread itself out so smooth and mirror-like that the boy, when he happened to look down, thought that the water had disappeared.
> Pluperfect with «vara»: «voro komna»: Verbs of motion like «komma» often form their perfect tenses with «vara» rather than «ha»: «voro komna» is a plural pluperfect, 'had come'. The plural «voro» again marks the subject «de resande» as more than one.
Det fanns ingen jord mer under honom.  
There was no longer any ground beneath him.
Han hade inte något annat än moln och himmel omkring sig.  
He had nothing but cloud and sky around him.
Han blev alldeles huvudyr och klämde sig fast vid gåsryggen ängsligare, än när han satt där första gången.  
He became completely dizzy and clung fast to the goose's back more anxiously than when he had sat there the first time.
> «huvudyr» — dizzy: Literally 'head-dizzy' («huvud» + «yr»), a compound describing lightheadedness or vertigo — here brought on by the sheer, groundless view of sea and sky.
Det var, som om han omöjligt kunde hålla sig kvar: han måste falla åt något håll.  
It was as if it were impossible for him to hold on: he had to fall in some direction.

Det blev än värre, när de nådde fram till det stora fågelsträcket, som grågåsen hade talat om.  
It grew even worse when they reached the great bird migration that the greylag goose had spoken of.
Där kom verkligen flock efter flock flygande i alldeles samma riktning.  
There, truly, flock after flock came flying in exactly the same direction.
De liksom följde en utstakad väg.  
They seemed to be following a marked-out path.
Det var änder och grågäss, svärtor och grisslor, lommar och alfågel, skrakar och doppingar, strandskator och sjöorrar.  
There were ducks and greylag geese, scoters and guillemots, loons and long-tailed ducks, mergansers and grebes, oystercatchers and black scoters.
> A roll call of Swedish waterbirds: Lagerlöf names eight coastal and sea birds in a row — «svärta» (common scoter), «grissla» (guillemot), «lom» (loon/diver), «alfågel» (long-tailed duck), «skrak» (merganser), «dopping» (grebe), «strandskata» (oystercatcher), «sjöorre» (black/velvet scoter) — turning the migration itself into a small lesson in Swedish bird names.
Men när nu pojken böjde sig framöver och tittade åt det håll, där havet borde ligga, såg han hela fågeltåget avspeglat i vattnet.  
But when the boy now leaned forward and looked toward the direction where the sea ought to lie, he saw the whole procession of birds reflected in the water.
Men han var så yr, att han inte förstod hur detta kom sig, utan tyckte, att hela fågelskaran flög med buken uppåt.  
But he was so dizzy that he did not understand how this came about, but thought that the whole flock of birds was flying with its belly upward.
Han undrade ändå inte mycket över detta, för han visste inte själv vad som var upp, och vad som var ner.  
Still, he did not wonder much about this, for he himself did not know what was up and what was down.

Fåglarna voro uttröttade och otåliga att komma fram.  
The birds were worn out and impatient to arrive.
Ingen av dem skrek eller sade ett lustigt ord, och det gjorde, att allting föreföll så besynnerligt overkligt.  
None of them screamed or said a merry word, and that made everything seem so strangely unreal.

»Tänk, om vi har farit bort ifrån jorden!» sade han till sig själv.  
"Just think, if we have journeyed away from the earth!" he said to himself.
> Reflexive «sig» + «själv»: «sade... till sig själv» = 'said to himself'. «sig» is the third-person reflexive pronoun (used for he/she/it/they alike), and «själv» ('self') is added for emphasis, exactly as English doubles up on 'him-self'.
»Tänk, om vi håller på att resa opp till himlen!»  
"Just think, if we are in the middle of traveling up to heaven!"
> «hålla på att» + infinitive: «hålla på att» plus an infinitive marks an action in progress, like English '-ing': «håller på att resa» = 'are in the process of traveling'. It is one of the standard ways Swedish builds a progressive sense without a dedicated progressive tense.

Han såg ingenting annat än moln och fåglar omkring sig och började hålla det för rimligt, att de foro mot himlen.  
He saw nothing but cloud and birds around him and began to consider it likely that they were traveling toward heaven.
Han blev glad och undrade vad han skulle få se däruppe.  
He became glad and wondered what he would get to see up there.
Yrseln gick över på en gång.  
The dizziness passed off all at once.
Han blev så förfärligt glad vid tanken på att han for upp till himlen och lämnade jorden.  
He grew so terribly glad at the thought that he was traveling up to heaven and leaving the earth behind.

I detsamma hörde han ett par knallande skott och såg ett par små vita rökpelare stiga upp.  
At that same moment he heard a couple of banging shots and saw a couple of small white columns of smoke rise up.

Det blev oro och uppståndelse bland fåglarna.  
There was unrest and commotion among the birds.
»Skyttar! Skyttar! Skyttar i båtarna!» ropade de.  
"Gunners! Gunners! Gunners in the boats!" they cried.
> «skytt» — gunner/shooter: A «skytt» is one who shoots — here hunters lying in boats to fire on the migrating birds, a real and dangerous hazard on this crossing that the greylag goose's warning earlier in the chapter had not covered.
»Flyg högt! Flyg undan!»  
"Fly high! Fly clear!"

Då såg pojken äntligen, att de alltjämt foro fram över havsytan, och att de alls inte voro i himlen.  
Then the boy finally saw that they were still traveling along over the sea's surface, and that they were not in heaven at all.
I en lång rad lågo små båtar, fyllda av skyttar, som lossade skott på skott.  
In a long row lay small boats, filled with gunners who kept firing shot after shot.
De främsta fågelflockarna hade inte märkt dem i tid.  
The foremost flocks of birds had not noticed them in time.
De hade hållit för lågt.  
They had kept too low.
Flera mörka kroppar sjönko ner mot havet, och för var och en, som föll, höjdes höga jämmerskrik av de levande.  
Several dark bodies sank down toward the sea, and for each one that fell, loud cries of anguish rose up from the living.
> S-passive: «höjdes»: The «-s» ending turns «höja» ('to raise') into a passive: «höjdes» = 'was/were raised'. Swedish forms much of its passive voice this way, by simply adding «-s» to the verb, instead of an auxiliary plus participle as in English.

Det var besynnerligt för den, som nyss trodde sig vara i himlen, att vakna upp till sådan skräck och jämmer.  
It was strange for one who a moment ago believed himself to be in heaven to wake up to such terror and lamentation.
Akka sköt mot höjden så raskt hon kunde, och sedan satte flocken av med största möjliga fart.  
Akka shot upward as quickly as she could, and then the flock set off at the greatest possible speed.
Vildgässen kommo också oskadda undan, men pojken kunde inte hämta sig från sin förvåning.  
The wild geese also got away unharmed, but the boy could not recover from his astonishment.
> Archaic plural preterite: «kommo»: From «komma» ('to come'); singular «kom». One more example of the pre-reform plural verb ending running through the whole chapter.
Tänk, att någon kunde vilja skjuta på sådana som Akka och Yksi och Kaksi och gåskarlen och de andra!  
Just think, that anyone could want to shoot at ones like Akka and Yksi and Kaksi and the gander and the others!
Människorna hade inte något begrepp om vad de gjorde.  
The humans had no idea at all what they were doing.

Så bar det framåt igen i den stilla luften, och det var tyst som nyss förut, med undantag av att några uttröttade fåglar då och då ropade: »Är vi inte framme snart?  
So it carried them onward again through the still air, and it was quiet as it had just been before, except that some worn-out birds now and then called out: "Aren't we there soon?
Är ni säkra på att vi håller rätt väg?»  
Are you certain that we are keeping to the right way?"
Härpå svarade de, som flögo i spetsen: »Vi far rätt mot Öland, rätt mot Öland.»  
To this the ones flying at the front answered: "We are going straight toward Öland, straight toward Öland."

Gräsänderna voro trötta, och lommarna foro om dem.  
The mallards were tired, and the loons went past them.
»Ha inte så bråttom!» ropade då änderna.  
"Don't be in such a hurry!" the ducks called out then.
»Ni äter opp all maten för oss.»  
"You are eating up all the food ahead of us."
> «äta opp» — particle verb: «äta» ('to eat') plus the particle «opp» (an older spelling of «upp», 'up') forms a particle verb meaning 'to eat up, finish off'. Particle verbs like this pack a small everyday image — food being used up entirely — into two short words.
— »Den räcker till både för er och oss,» svarade lommarna.  
—"There's enough for both you and us," the loons answered.

Innan de ännu hade hunnit så långt, att de sågo Öland, kom en svag vind emot dem.  
Before they had yet gotten so far that they could see Öland, a faint wind came toward them.
Den förde med sig något, som liknade väldiga massor av vit rök, alldeles som skulle det vara stor eldsvåda någonstans.  
It carried with it something that resembled enormous masses of white smoke, exactly as if there were a great fire somewhere.

När fåglarna sågo de första vita virvlarna, blevo de ängsliga och ökade farten.  
When the birds saw the first white swirls, they grew anxious and increased their speed.
Men det där, som var likt en rök, bolmade fram allt tätare, och till sist omvärvde det dem alldeles.  
But that thing, which was like smoke, billowed forward ever thicker, and at last it enveloped them completely.
Ingen lukt kändes, och röken var inte mörk och torr, utan vit och fuktig.  
No smell could be felt, and the smoke was not dark and dry, but white and damp.
Pojken förstod helt hastigt, att det inte var annat än dimma.  
The boy suddenly understood that it was nothing other than fog.

Då dimman blev så tät, att man inte kunde se en gåslängd framför sig, började fåglarna bära sig åt som riktiga galningar.  
When the fog grew so thick that one could not see a goose-length ahead, the birds began to behave like real madmen.
> «en gåslängd» — 'a goose-length': A homemade unit of distance, the length of one goose, used the way English might say 'you couldn't see a hand in front of your face' — a small, birds-eye joke of a measurement.
Alla dessa, som förut hade farit fram med så god ordning, började leka i dimman.  
All these, who had before traveled along in such good order, began to play about in the fog.
De flögo härs och tvärs för att locka varandra vilse.  
They flew this way and that to lure one another astray.
»Akta er!» ropade de.  
"Watch out!" they cried.
»Ni far ju bara runt.  
"Why, you're only going around in circles.
Vänd om för all del!  
Turn back, by all means!
Inte kommer ni till Öland på det där sättet.»  
You won't get to Öland that way."
> V2: negation fronted, subject inverted: Because Swedish is verb-second, putting «Inte» ('Not') in first position forces the finite verb «kommer» to follow it directly, with the subject «ni» pushed after — 'Not come you to Öland that way', unlike the fixed subject-verb-negation order of the English translation.

Alla visste mycket väl var de hade ön, men de gjorde sitt bästa för att villa bort varandra.  
Everyone knew very well where the island lay, but they did their best to lead one another astray.
»Se på de där alorna!» ljöd det i dimman.  
"Look at those long-tailed ducks over there!" a voice sounded in the fog.
> «alorna» — dialect for long-tailed ducks: «alorna» comes from «al»/«ale», an old regional folk name for the «alfågel» (the long-tailed duck) along this coast; Lagerlöf lets the birds' own regional vocabulary color their calls.
»De far tillbaka till Nordsjön.»  
"They're going back to the North Sea."
— »Akta er, grågäss!» skrek någon från ett annat håll.  
—"Watch out, greylag geese!" someone shrieked from another direction.
»Om ni fortsätter så där, kommer ni ända till Rügen.»  
"If you keep on like that, you'll end up all the way at Rügen."
> «Rügen»: Rügen is a real island off the German Baltic coast, far south of Öland — the false warning is meant to panic the geese into believing they have drifted absurdly off course.

Det var, som sagt, ingen fara för att de fåglar, som voro vana att färdas fram här, skulle låta narra sig åt galet håll.  
There was, as has been said, no danger that the birds who were used to traveling through here would let themselves be tricked in the wrong direction.
Men de, som fingo det svårt, det var vildgässen.  
But the ones who had a hard time of it were the wild geese.
> Archaic plural preterite: «fingo»: From «få» ('to get/have'); singular «fick». Same pre-reform ending as «foro», «voro», «kommo» throughout this chapter.
Upptågsmakarna märkte, att de inte voro säkra om vägen, och gjorde allt, vad de kunde, för att förvilla dem.  
The pranksters noticed that they were not sure of the way, and did everything they could to lead them astray.
> «upptågsmakare» — prankster: «upptåg» means a prank or trick, and «-makare» a 'maker of' — so «upptågsmakare» is literally a 'prank-maker', here the local birds amusing themselves at the confused wild geese's expense.

»Vart ämnar ni er, gott folk?» ropade en svan.  
"Where are you headed, good folk?" called a swan.
> Reflexive «ämna sig» — to head/intend to go: «ämna sig» (with reflexive «sig») means 'to be headed, to intend to go somewhere', distinct from plain «ämna» ('to intend'); the reflexive turns intention into a destination — 'where do you intend yourselves'.
Han kom rätt fram mot Akka och såg deltagande och allvarlig ut.  
He came straight up to Akka and looked sympathetic and serious.

»Vi ska resa till Öland, men vi har aldrig varit där förut,» sade Akka.  
"We are going to travel to Öland, but we have never been there before," said Akka.
Hon tyckte, att detta var en fågel att lita på.  
She thought that this was a bird to be trusted.

»Det var för illa,» sade svanen.  
"That is too bad," said the swan.
»De har ju lockat er vilse.  
"Why, they have lured you astray.
Ni är på väg till Blekinge.  
You are on your way to Blekinge.
Kom nu med mig, ska jag visa er rätt!»  
Come along with me now, and I'll show you the right way!"

Och så for han åstad med dem, och när han hade fört dem så långt bort från den stora stråkvägen, att de inga rop hörde, försvann han i dimman.  
And so he set off with them, and when he had led them so far away from the great main route that they heard no calls, he disappeared into the fog.
> «stråkväg» — main route: «stråk» means a stretch or route, and «stråkväg» the well-traveled main path that migrating birds follow — the very route the deceitful swan lures the geese away from.

Nu foro de omkring en stund alldeles på måfå.  
Now they traveled about for a while entirely at random.
> «på måfå» — at random: A fixed idiom meaning 'haphazardly, without a plan' — capturing exactly how lost the geese have become in the fog.
Knappt hade de lyckats att finna reda på fåglarna igen, förrän en and kom fram till dem.  
Scarcely had they managed to find their way back to the birds again, before a duck came up to them.
> V2: fronted «Knappt» inverts the clause: Fronting the adverb «Knappt» ('Scarcely') into first position forces the finite verb «hade» to follow immediately, per Swedish's verb-second rule — 'Scarcely had they', mirroring the same inversion English keeps for this idiom.
»Det är bäst, att ni lägger er ner på vattnet, tills dimman går sin väg,» sade anden.  
"It's best that you lie down on the water until the fog goes on its way," said the duck.
»Det märks ju, att ni inte är vana att reda er på resor.»  
"One can certainly tell that you are not used to managing on journeys."

Det var inte utan, att det lyckades de skälmarna att göra Akka huvudyr.  
It was not without success that those rascals managed to make Akka dizzy.
> «skälm» — rascal, rogue: A «skälm» is a mischievous rascal or trickster, here the local birds who have been leading the wild geese astray for sport.
Så vitt pojken kunde förstå, flögo vildgässen runt en lång stund.  
As far as the boy could understand, the wild geese flew around in circles for a long while.

»Akta er! Ser ni inte, att ni flyger opp och ner?» ropade en lom, när han störtade förbi.  
"Watch out! Don't you see that you're flying upside down?" cried a loon, as he plunged past.
Pojken grep ovillkorligen tag om gåskarlens hals.  
The boy instinctively grabbed hold of the gander's neck.
Det var något, som han länge hade fruktat för.  
It was something that he had long dreaded.

Ingen kan säga när de skulle ha kommit fram, om det inte hade hörts ett dovt rullande skott långt borta.  
No one can say when they would have arrived, if a dull, rolling shot had not been heard far away.
> S-passive in the pluperfect: «hade hörts»: The «-s» passive combines with «hade» to form a pluperfect passive: «hade hörts» = 'had been heard'. Compare the active «hade hört» ('had heard') — the added «-s» is the whole difference between hearing and being heard.

Då sköt Akka fram halsen, smällde hårt med vingarna och satte full fart.  
Then Akka thrust her neck forward, beat her wings hard, and set off at full speed.
Nu hade hon något att rätta sig efter.  
Now she had something to guide herself by.
> «rätta sig efter» — to be guided by: «rätta sig efter (något)» means to adjust or orient oneself according to something — here the sound of the fog cannon gives Akka a fixed point to steer by.
Grågåsen hade just sagt henne, att hon inte skulle slå ner ytterst på Ölands södra udde, därför att där stod en kanon, som människorna brukade skjuta på dimman med.  
The greylag goose had just told her that she should not land right out on the southern tip of Öland, because there stood a cannon that people used to fire at the fog with.
Nu kände hon riktningen, och nu skulle ingen i världen kunna locka henne vilse.  
Now she knew the direction, and now no one in the world would be able to lure her astray.
---

Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.