# The Wonderful Adventures of Nils, The Legend of Småland

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils

Source: https://1732studios.com/books/nils/ch15. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch15.json.


Vildgässen hade gjort en god resa över havet och slagit ner i Tjusts härad i norra Småland.  
The wild geese had made a good crossing over the sea and come down in Tjust district, in northern Småland.
> «härad»: A «härad» is a traditional Swedish administrative district, older and smaller than a modern «kommun». Lagerlöf grounds Nils's flight in real historical geography — Tjust härad in northern Småland.
Det häradet tycktes inte kunna bestämma sig för om det ville vara land eller hav.  
That district seemed unable to decide whether it wanted to be land or sea.
> Reflexive «sig»: «bestämma sig» ('to make up one's mind') pairs the verb with the reflexive pronoun «sig» ('itself/oneself'); literally 'to determine itself'. Many Swedish verbs of deciding, hurrying, or feeling take a reflexive object this way.
Överallt gingo havsfjärdarna in och skuro sönder landet i öar och halvöar, i uddar och näs.  
Everywhere the sea inlets ran in and cut the land apart into islands and peninsulas, into headlands and spits.
> Archaic plural: «gingo»: «gingo» is the old plural preterite of «gå» ('to go'), used here with the plural subject «havsfjärdarna». Pre-1906-reform written Swedish still marked plural verb agreement; modern Swedish uses «gick» for every person and number.
Havet var så påträngande, att det enda, som förmådde hålla sig uppe, var kullar och bergbackar.  
The sea pressed in so insistently that the only things able to hold themselves up were hills and rocky slopes.
Allt lågland var bortgömt under vattenytan.  
All the low ground lay hidden beneath the water's surface.

Det var kväll, när vildgässen kommo in från havet, och det småkulliga landet låg vackert mellan de blänkande fjärdarna.  
It was evening when the wild geese came in from the sea, and the small-hilled land lay beautiful among the glittering inlets.
Här och där på öarna såg pojken kojor och stugor, och ju längre inåt land han kom, desto större och bättre blevo bostäderna.  
Here and there on the islands the boy saw huts and cottages, and the farther inland he came, the bigger and better the dwellings grew.
Till sist växte de till stora, vita herrgårdsbyggnader.  
In the end they grew into great white manor houses.
Utmed stränderna stod vanligen en krans av träd, därinnanför lågo åkerlappar, och uppe på toppen av de små kullarna togo träden vid på nytt.  
Along the shores there usually stood a ring of trees, inside of which lay patches of tilled field, and up on the tops of the little hills the trees took over again.
Han kunde inte låta bli att tänka på Blekinge.  
He could not help thinking of Blekinge.
Detta var återigen ett ställe, där land och hav möttes på ett sådant där vackert och stilla sätt och liksom sökte att visa varandra det bästa och skönaste de hade.  
Here again was a place where land and sea met in that same beautiful, quiet way, as if each sought to show the other the best and fairest it had.

Vildgässen slogo ner på en kal holme långt inne i Gåsfjärden.  
The wild geese came down on a bare islet far in toward Gåsfjärden.
> Archaic plural: «slogo»: «slogo ner» is the plural preterite of «slå ner» ('to come down, land'), matching the plural subject «vildgässen». The modern singular-for-all form would be «slog ner»; this book's 1906 prose still keeps the old plural.
Vid första ögonkast åt stranden märkte de, att våren hade gjort stora framsteg, medan de hade varit borta på öarna.  
At the first glance toward the shore they noticed that spring had made great progress while they had been away on the islands.
De stora, präktiga träden voro ännu inte lövklädda, men marken under dem var brokig av vitsippor, vårlök och blåsippor.  
The great, splendid trees were not yet in leaf, but the ground beneath them was dappled with wood anemones, spring squill, and blue anemones.

När vildgässen sågo blomstermattan, blevo de rädda för att de hade dröjt för länge i södra delen av landet.  
When the wild geese saw the carpet of flowers, they grew afraid that they had lingered too long in the southern part of the country.
Akka sade genast, att det inte var tid att söka upp något av rastställena i Småland.  
Akka said at once that there was no time to seek out any of the resting places in Småland.
Redan nästa morgon måste de dra norrut över Östergötland.  
Already the next morning they had to head north over Östergötland.

Pojken skulle alltså inte få se något av Småland, och det var inte utan, att detta harmade honom.  
The boy would thus not get to see anything of Småland, and it was not without vexation that this struck him.
Han hade inte hört talas så mycket om något annat landskap som om Småland, och han hade önskat att få se det med egna ögon.  
He had not heard so much talk about any other province as about Småland, and he had wished to see it with his own eyes.

Förra sommaren, när han hade haft tjänst som gåsapåg hos en bonde i närheten av Jordberga, hade han nästan var dag råkat ett par fattiga Smålandsbarn, som också vallade gäss.  
The previous summer, when he had been in service as a goose boy with a farmer near Jordberga, he had almost every day come across a couple of poor Småland children who were also tending geese.
De barnen hade retat honom alldeles förskräckligt med sitt Småland.  
Those children had teased him something terrible about their Småland.

Fast nog var det synd att säga, att Åsa gåsapiga hade retat honom.  
Though it was hardly fair to say that Åsa the goose girl had teased him.
> «gåsapiga»: «gåsapiga» ('goose girl', from «gås» + «piga») is a folk-tale-flavored compound naming Åsa's work tending geese — the female counterpart to Nils's own title «gåsapåg», 'goose boy'.
Hon var alldeles för klok för sådant.  
She was far too sensible for that sort of thing.
Men den, som kunde vara retsam med besked, det var hennes bror, lille Mats.  
But the one who could truly be teasing was her brother, little Mats.

»Har du hört, Nils gåsapåg, hur det gick till, när Småland och Skåne blev skapade?» kunde han fråga, och om då Nils Holgersson sade nej, började han genast berätta den gamla skämtsagan.  
"Have you heard, Nils goose boy, how it went when Småland and Skåne were created?" he would ask, and if Nils Holgersson then said no, he would straightaway begin telling the old jesting tale.
> V2 word order after fronted clause: After the fronted quotation, the clause inverts to verb–subject: «kunde han fråga» ('he might ask'), not «han kunde fråga». Swedish is a strict verb-second (V2) language — whatever comes first in the clause, the finite verb must be the second element.

»Jo, det var på den tiden, när Vår Herre höll på att skapa världen.  
"Well, it was back in the time when Our Lord was busy creating the world.
Medan han arbetade som bäst, kom Sankte Per gående förbi.  
While he was hard at work, Saint Peter came walking by.
Han stannade och såg på, och så frågade han om det var ett svårt göra.  
He stopped and watched, and then he asked whether it was a hard thing to do.
’Åja, det är inte så lätt heller,’ sa Vår Herre.  
'Oh, it isn't so easy, either,' said Our Lord.
Sankte Per stod kvar ännu en stund, och när han märkte hur lätt det gick att lägga ut det ena landet efter det andra, fick han lust att försöka sig, han också.  
Saint Peter stayed on a while longer, and when he noticed how easily one country after another was laid out, he too got the urge to try his hand at it.
’Kanske att du behöver vila dig litet,’ sa Sankte Per, ’så kunde jag sköta arbetet åt dig under tiden.’  
'Perhaps you need to rest a little,' said Saint Peter, 'and I could tend to the work for you meanwhile.'
Men det ville inte vår Herre.  
But Our Lord did not want that.
’Jag vet inte om du är så hemma i konsten, att jag kan anförtro dig att ta vid där jag slutar,’ svarade han.  
'I don't know that you're so at home in the art that I could trust you to carry on where I leave off,' he answered.
Då blev Sankte Per ond och sa, att han trodde sig om att skapa lika bra länder som Vår Herre själv.  
Then Saint Peter grew angry and said that he believed himself able to create just as good countries as Our Lord himself.

Det förhöll sig så, att Vår Herre just då höll på att skapa Småland.  
The truth of the matter was that Our Lord was just then busy creating Småland.
Det var inte en gång halvfärdigt, men det såg ut att bli ett obeskrivligt vackert och fruktbart land.  
It was not even half finished, but it looked as though it would become an indescribably beautiful and fertile land.
Vår Herre hade svårt att säga nej till Sankte Per, och dessutom tänkte han väl, att det, som var så bra påbörjat, borde ingen kunna förstöra.  
Our Lord found it hard to say no to Saint Peter, and besides, he supposed that what had been so well begun, no one could ruin.
Därför sa han: ’Om du vill som jag, så ska vi pröva vem av oss som bäst förstår sig på den här sortens arbete.  
So he said: 'If you like, let's see which of us better understands this kind of work.
Du, som bara är en nybörjare, ska få fortsätta med detta, som jag har begynt, och jag ska skapa ett nytt land.’  
You, who are only a beginner, shall carry on with this that I have begun, and I shall create a new land.'
Detta gick Sankte Per genast in på, och så började de arbeta var och en på sitt håll.  
Saint Peter agreed to this at once, and so each of them set to work in his own place.

Vår Herre flyttade sig ett stycke söderut, och där tog han sig för att skapa Skåne.  
Our Lord moved himself a piece to the south, and there he set about creating Skåne.
Det dröjde inte länge, förrän han var färdig, och strax frågade han om Sankte Per hade slutat och ville komma och se på hans arbete.  
It was not long before he was finished, and at once he asked whether Saint Peter had also finished and would come look at his work.
’Jag har mitt i ordning för längesedan,’ sa Sankte Per, och det hördes på rösten hur nöjd han var med det, som han hade åstadkommit.  
'I've had mine ready for ages,' said Saint Peter, and it could be heard in his voice how pleased he was with what he had accomplished.

När Sankte Per fick se Skåne, måste han erkänna, att om det landet var inte annat än gott att säga.  
When Saint Peter saw Skåne, he had to admit that of that country there was nothing but good to be said.
Det var ett bördigt och lättodlat land med stora slätter, vart han såg, och knappt en tillstymmelse till berg.  
It was a fertile and easily worked land with great plains wherever he looked, and hardly a hint of mountain.
Det syntes, att Vår Herre riktigt hade tänkt på att göra det sådant, att folk skulle trivas där.  
It was plain that Our Lord had truly thought to make it such that people would thrive there.
’Ja, det här är ett bra land,’ sa Sankte Per, ’men nog tror jag, att mitt är bättre.’  
'Yes, this is a good land,' said Saint Peter, 'but I do believe mine is better.'
— ’Då ska vi gå och se på det,’ sa Vår Herre.  
—'Then let's go and look at it,' said Our Lord.

Landet hade redan varit färdigt i norr och öster, när Sankte Per hade börjat arbetet, men södra och västra delen och hela inlandet hade han ensam fått skapa.  
The land had already been finished in the north and east when Saint Peter began the work, but the southern and western parts, and the whole interior, he had had to create on his own.
När nu Vår Herre kom upp dit, där Sankte Per hade arbetat, blev han så förskräckt, att han tvärstannade och sa: ’Hur i all världen har du burit dig åt med det här landet, Sankte Per?’  
When Our Lord now came up to where Saint Peter had worked, he was so horrified that he stopped dead and said: 'How in the world have you gone about it with this land, Saint Peter?'

Sankte Per stod också och såg sig omkring helt förvånad.  
Saint Peter stood there too, looking around quite astonished.
Han hade haft den tanken, att ingenting kunde vara så bra för ett land som mycken värme.  
He had had the idea that nothing could be so good for a country as plenty of warmth.
Därför hade han dragit ihop en ofantlig massa sten och berg och murat opp ett högland, och det hade han gjort, för att det skulle komma nära solen och få mycket med av solvärmen.  
So he had hauled together an immense mass of stone and rock and built up a highland, and he had done this so that it would come close to the sun and get plenty of the sun's warmth.
> «opp» for «upp»: «opp» is an older/dialectal spelling of standard «upp» ('up'), used repeatedly in this folksy, orally-told legend (also «byggt opp», «fyllt opp»). It gives Mats's tale a homespun, storytelling register.
Ovanpå stenhoparna hade han brett ut ett tunt lager av matjord, och så hade han menat, att allting var väl beställt.  
On top of the piles of stone he had spread a thin layer of topsoil, and so he had reckoned that everything was well arranged.

Men nu hade det kommit ett par starka regnskurar, medan han var nere i Skåne, och mer hade det inte behövts för att visa vad hans arbete dugde till.  
But now a couple of heavy rain showers had come while he was down in Skåne, and no more than that had been needed to show what his work was worth.
När Vår Herre kom för att betrakta landet, var all matjorden bortsköljd, och nakna berggrunden stack fram överallt.  
When Our Lord came to look at the land, all the topsoil was washed away, and the bare bedrock stuck out everywhere.
Där det var som bäst, låg det lera och tungt grus över hällarna, men det såg så magert ut, att det var lätt att förstå, att där knappast skulle kunna växa annat än gran och en och mossa och ljung.  
Where it was best, there lay clay and heavy gravel over the rock slabs, but it looked so lean that it was easy to see that hardly anything could grow there but spruce and juniper and moss and heather.
Vad det fanns gott om, det var vatten.  
What there was plenty of was water.
Det hade fyllt opp alla klyftor i berggrunden; och sjöar, åar och bäckar, det såg man överallt, för att nu inte tala om mossar och kärr, som utbredde sig över stora sträckor.  
It had filled up every cleft in the bedrock; and lakes, rivers, and brooks were to be seen everywhere, not to mention the bogs and marshes that spread over great stretches.
Och det förargligaste var, att medan somliga trakter hade övernog av vatten, var det så ont om det på andra håll, att stora fält lågo som torra hedar, där sand och jord virvlade opp i skyar vid minsta fläkt.  
And the most vexing thing was that while some tracts had more than enough water, it was so scarce in other places that great fields lay like dry heaths, where sand and soil whirled up in clouds at the least breath of wind.

’Vad kan du ha haft för mening med att skapa ett sådant här land?’ sa Vår Herre, och Sankte Per urskuldade sig och sa, att han hade velat bygga opp landet så högt, att det skulle få mycket med av solvärmen.  
'What can you have meant by creating a land like this?' said Our Lord, and Saint Peter excused himself and said that he had wanted to build the land up so high that it would get plenty of the sun's warmth.
’Men då får det ju också mycket med av nattkölden,’ sa Vår Herre, ’för den kommer från himlen, den med.  
'But then it also gets plenty of the night cold,' said Our Lord, 'for that too comes from the sky.
Jag är allt rädd för att det lilla, som kan växa här, kommer att frysa bort.’  
I'm quite afraid that the little that can grow here will freeze away.'

Det hade förstås inte Sankte Per tänkt på.  
That, of course, Saint Peter had not thought of.

’Ja, här blir ett magert och frostbundet land,’ sa Vår Herre, ’det kan inte hjälpas, det.’»  
'Yes, this will be a lean and frostbound land,' said Our Lord, 'there's no help for it.'"

När lille Mats hade hunnit så långt i berättelsen, föll Åsa gåsapiga honom i talet.  
When little Mats had got that far in the story, Åsa the goose girl broke in on him.
»Jag kan inte lida, lille Mats, att du säger, att det är så eländigt i Småland,» sade hon.  
"I can't bear it, little Mats, when you say Småland is so wretched," she said.
»Du glömmer rent bort så mycken god jord som finns där.  
"You clean forget how much good soil there is there.
Tänk bara på Möre härad borta vid Kalmar sund!  
Just think of Möre district, over by Kalmar Sound!
Jag undrar var det finns en rikare sädesbygd.  
I wonder where there's a richer grain country.
Där ligger åker vid åker alldeles som här i Skåne.  
There, field lies beside field just as here in Skåne.
Där är så god jord, att jag inte vet vad som inte skulle kunna växa där.»  
The soil is so good there that I don't know what couldn't grow."

»Det kan jag inte hjälpa,» sade lille Mats.  
"I can't help that," said little Mats.
»Jag berättar bara så, som andra har sagt förut.»  
"I'm only telling it the way others have told it before."

»Och jag har hört många säga, att ett vackrare kustland än Tjust det finns inte.  
"And I've heard many say that a more beautiful coastal country than Tjust doesn't exist.
Tänk på de vikarna och de holmarna och de herrgårdarna och de lundarna!» sade Åsa.  
Think of the bays and the islets and the manor houses and the groves!" said Åsa.
— »Ja, det är nog sant, det,» medgav lille Mats.  
—"Yes, that's true enough," admitted little Mats.
— »Och minns du inte,» fortfor Åsa, »att skollärarinnan sa, att en så livlig och vacker trakt som den biten av Småland, som ligger söder om Vättern, finns inte i hela Sverige?  
—"And don't you remember," Åsa went on, "that the schoolmistress said there isn't so lively and lovely a district in all of Sweden as that piece of Småland lying south of Vättern?
Tänk på den vackra sjön och de gula strandbergen och på Grenna och Jönköping med tändsticksfabriken och Munksjö, och tänk på Huskvarna och alla de stora anläggningarna där!»  
Think of the beautiful lake and the yellow shore cliffs, and of Grenna and Jönköping with the match factory and Munksjö, and think of Huskvarna and all the great works there!"
— »Ja, det är nog sant, det,» sade lille Mats än en gång.  
—"Yes, that's true enough," said little Mats once more.
— »Och tänk på Visingsö, lille Mats, med de ruinerna och den ekskogen och de sagorna!  
—"And think of Visingsö, little Mats, with its ruins and its oak forest and its legends!
Tänk på den dalen, där Emån går fram, med alla de byarna och kvarnarna och trämassefabrikerna och sågarna och snickerierna!»  
Think of the valley where the Emån flows, with all its villages and mills and pulp mills and sawmills and joineries!"
— »Ja, det är allt sant, det,» sade lille Mats och såg helt bekymrad ut.  
—"Yes, all of that is true," said little Mats, looking quite troubled.

Helt hastigt hade han sett upp.  
Quite suddenly he had brightened up.
»Nu är vi allt bra dumma,» sade han.  
"Now we're being quite silly," he said.
»Alltihop det här ligger ju i Vår Herres Småland, i den delen av landet, som var färdig, redan innan Sankte Per kom till arbetet.  
"All of this lies in Our Lord's Småland, in the part of the country that was finished already before Saint Peter came to the work.
Det är ju bara riktigt, att det skulle vara vackert och präktigt där.  
It's only right that it should be beautiful and splendid there.
Men i Sankte Pers Småland ser det allt så ut, som det står i sagan.  
But in Saint Peter's Småland it all looks just as it says in the tale.
Och det var inte underligt, att Vår Herre blev bedrövad, när han såg det,» fortfor lille Mats, i det han återtog sin berättelse.  
And it was no wonder that Our Lord was grieved when he saw it," little Mats went on, taking up his story again.
»Sankte Per miste inte modet i alla fall, utan han försökte trösta Vår Herre.  
"Saint Peter did not lose heart, in any case, but tried to comfort Our Lord.
’Ta inte så illa vid dig för det här!’ sa han.  
'Don't take it so hard!' he said.
’Vänta bara, tills jag hinner skapa folk, som kan odla opp mossarna och röja opp åkrar ur stenbackarna!’  
'Just wait until I get around to creating people who can cultivate the bogs and clear fields out of the stony hills!'

Då vart det äntligen slut med Vår Herres tålamod, och han sa: ’Nej, du kan få gå ner till Skåne, som jag har gjort till ett gott och lättskött land, och skapa skåningen, men smålänningen vill jag själv skapa.’  
Then Our Lord's patience finally ran out, and he said: 'No, you may go down to Skåne, which I have made into a good and easily managed land, and create the Scanian, but the Smålander I will create myself.'
Och så skapade Vår Herre smålänningen och gjorde honom kvick och förnöjsam och glad och flitig och tilltagsen och duktig, för att han skulle kunna skaffa sig sin bärgning i sitt fattiga land.»  
And so Our Lord created the Smålander, and made him quick-witted and content and cheerful and industrious and enterprising and capable, so that he could earn his keep in his poor land."
> Naming a province's people: Swedish forms demonyms for a «landskap» (historic province) with suffixes like «-länning» or «-ing»: «Småland» → «smålänning», «Skåne» → «skåning». The legend closes by explaining not just the land but the character of its people.

Därmed tystnade lille Mats, och om nu Nils Holgersson också hade tegat, så hade allt gått väl, men han kunde omöjligt låta bli att fråga hur Sankte Per hade gått i land med att skapa skåningen.  
With that little Mats fell silent, and if Nils Holgersson too had held his tongue, all would have gone well, but he could not possibly help asking how Saint Peter had managed to create the Scanian.

»Ja, vad tycker du själv?» sade lille Mats och såg så försmädlig ut, att Nils Holgersson kastade sig över honom för att slå honom.  
"Well, what do you think yourself?" said little Mats, looking so scornful that Nils Holgersson flung himself at him to strike him.
Men Mats var bara en liten fyr, och Åsa gåsapiga, som var ett år äldre, sprang genast fram för att hjälpa honom.  
But Mats was only a little fellow, and Åsa the goose girl, who was a year older, at once sprang forward to help him.
Så godlynt hon var, for hon upp som ett lejon, så snart som någon rörde brodern.  
Good-natured as she was, she flared up like a lion the moment anyone touched her brother.
Och inte ville Nils Holgersson slåss med en tös, utan han vände dem ryggen och gick sin väg och såg sedan inte åt de där Smålandsbarnen på hela dagen.  
And Nils Holgersson had no wish to fight with a girl, so he turned his back on them and went his way, and did not look at those Småland children again for the rest of the day.
---

Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.