# The Wonderful Adventures of Nils, At the Churches

Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils

Source: https://1732studios.com/books/nils/ch32. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch32.json.


När pojken vaknade nästa morgon och gled ner på isen, kunde han inte låta bli att skratta.  
When the boy woke up the next morning and slid down onto the ice, he could not help but laugh.
> "refrain from": «låta bli att» + infinitive means 'to refrain from / not do (something)'. «kunde han inte låta bli att skratta» literally 'he could not let-be to laugh' = 'he couldn't help laughing'.
Det hade kommit en mängd snö under natten och kom alltjämt.  
A great deal of snow had fallen during the night, and it was still coming.
Hela luften var full av vita flingor, som voro så stora, att man kunde tro, att de hade varit vingar åt ihjälfrusna fjärilar, innan de föllo.  
The whole air was full of white flakes, which were so large that one could believe they had been wings on frozen-to-death butterflies, before they fell.
> Archaic plural verb agreement: Pre-1944 written Swedish still gave plural subjects their own verb forms: «voro» (plural 'were', singular «var») and «föllo» (plural 'fell', singular «föll»). Lagerlöf's 1906 prose keeps these throughout the chapter; modern Swedish has dropped them in favor of one form for all persons.
På Siljan låg snön flera centimeter hög, stränderna voro vita, och vildgässen hade så mycket snö på sig, att de sågo ut som små drivor.  
On Siljan the snow lay several centimeters deep, the shores were white, and the wild geese had so much snow on them that they looked like little drifts.
> Lake Siljan: «Siljan» is the large lake in Dalarna around which the geese's route through this chapter runs — Rättvik, Leksand, Gagnef, and Floda are all parishes on or near its shores.

Då och då rörde Akka eller Yksi eller Kaksi på sig, men när de sågo, att snöfallet fortfor, skyndade de sig att gömma huvudet under vingen på nytt.  
Now and then Akka or Yksi or Kaksi stirred, but when they saw that the snowfall continued, they hurried to hide their heads under their wings again.
> Reflexive «sig»: «skynda sig» ('to hurry') is a reflexive verb — the action is done to oneself, marked by «sig». Compare «rörde ... på sig» in the same sentence, 'stirred (itself)'.
De menade nog, att i sådant väder kunde de inte ta sig något bättre för än att sova, och det gav pojken dem rätt i.  
They evidently thought that in such weather they could do nothing better than sleep, and the boy agreed with them.

Några timmar efteråt vaknade han vid att kyrkklockorna i Rättvik ringde till gudstjänst.  
A few hours later he woke to the church bells in Rättvik ringing for the service.
Nu hade det slutat snöa, men det blåste hårt från norr, och ute på sjön var det bitande kallt.  
Now it had stopped snowing, but the wind blew hard from the north, and out on the lake it was bitterly cold.
> V2: fronted adverb, inverted verb: Swedish main clauses keep the finite verb in second position (V2). Fronting the adverb «Nu» pushes the subject «det» after the verb: «Nu hade det...» rather than «Det hade nu...» — a normal inversion, not an unusual one.
Han blev glad, när vildgässen äntligen skakade av sig snön och flögo mot land för att skaffa sig mat.  
He grew glad when the wild geese finally shook the snow off themselves and flew toward land to get food.

Den dagen var det konfirmation i Rättviks kyrka, och läsbarnen, som hade kommit i god tid, stodo i små grupper på kyrkvallen och samtalade.  
That day there was confirmation in Rättvik church, and the catechumens, who had arrived in good time, stood in small groups on the churchyard green and talked.
> Confirmation candidates: «läsbarn» (literally 'reading-children') was the old term for children in catechism instruction ahead of confirmation — «läsa» here meaning studying scripture, not just 'to read'. «kyrkvallen» is the grassy churchyard green where they gather.
De voro alla klädda i sockendräkten, och deras kläder voro så nya och brokiga, att det lyste långa vägar av dem.  
They were all dressed in the parish costume, and their clothes were so new and gaily colored that they shone from far away.
> "the parish costume": «socken» is the parish, the basic old rural administrative unit; «sockendräkt» is its traditional folk costume. The definite suffix «-en» ('the') is attached rather than a separate article — Dalarna parishes like Rättvik and Leksand each had (and still have) their own distinctive dräkt.
»Kära mor Akka, flyg långsamt här,» skrek pojken, när vildgässen närmade sig kyrkan, »så att jag får se på ungdomen!»  
»Dear mother Akka, fly slowly here,» cried the boy, as the wild geese approached the church, »so that I can get a look at the young folk!»
Detta tyckte visst förargåsen vara rimligt begärt, för hon sänkte sig, så mycket hon kunde, och for tre gånger runt om kyrkan.  
This the lead goose evidently thought a reasonable request, for she lowered herself as much as she could, and flew three times around the church.
> "the lead goose": «förargåsen» is a compound built from «för» ('front, fore-') and «gås/gåsen» ('goose/the goose'): the goose flying at the front — here Akka, the flock's leader.
Det är inte så lätt att säga hur de togo sig ut på nära håll, men när pojken såg de unga gossarna och flickorna så där uppifrån, tyckte han, att han aldrig hade sett en sådan härlig ungdomsskara.  
It is not so easy to say how they looked up close, but when the boy saw the young boys and girls from up there, he thought he had never seen such a lovely crowd of young people.
»Inte kan jag tro, att det finns finare prinsar och prinsessor i kungens slott,» sade han för sig själv.  
»I don't believe there are finer princes and princesses in the king's palace,» he said to himself.

Det var inte litet snö, som hade kommit.  
It was no small amount of snow that had fallen.
I Rättvik täckte den alla fält, och Akka var inte i stånd att finna något ställe, där hon kunde slå ner.  
In Rättvik it covered every field, and Akka was unable to find any spot where she could land.
Då besinnade hon sig inte länge, utan flög söderut mot Leksand.  
Then she did not hesitate long, but flew south toward Leksand.
> Reflexive «besinna sig»: «besinna sig» means 'to collect oneself, stop and think' — here negated, «besinnade ... inte länge», 'didn't hesitate/deliberate long'. The reflexive «sig» is required; «besinna» alone would mean 'to consider (something)'.

I Leksand hade, som vanligt är om våren, de flesta unga rest bort för att söka arbete.  
In Leksand, as is usual in spring, most of the young people had gone away to look for work.
Det var mest gammalt folk, som hade stannat hemma i socknen, och när vildgässen kommo flygande, vandrade en lång rad av gamla gummor genom den ståtliga björkallén, som leder fram till kyrkan.  
It was mostly old folk who had stayed home in the parish, and when the wild geese came flying, a long row of old women walked through the stately birch avenue that leads up to the church.
> "the birch avenue": «björkallé» ('birch + avenue') plus the definite suffix «-n» ('the'): a formal double row of birch trees leading up to the church, a common approach in old Swedish parishes.
De kommo på den vita marken mellan de vitstammiga björkarna i snövita fårskinnskoftor, vita skinnkjolar, gula eller svart- och vitrandiga förkläden och vita hättor, som slöto tätt om det vita håret.  
They came across the white ground between the white-trunked birches in snow-white sheepskin jackets, white skirts of skin, yellow or black-and-white-striped aprons, and white caps that fit close about their white hair.
> Sheepskin jackets: «fårskinnskofta» = «fårskinn» ('sheepskin') + «kofta» ('jacket/cardigan'): a short jacket of tanned sheepskin, part of the traditional winter dress of old rural women in Dalarna.

»Kära mor Akka,» sade pojken, »far långsamt här, så att jag får se på gammalfolket!»  
»Dear mother Akka,» said the boy, »go slowly here, so that I can get a look at the old folk!»
Detta tyckte visst förargåsen vara en rimlig begäran, för hon sänkte sig, så långt hon vågade, och for tre gånger fram och tillbaka över björkallén.  
This the lead goose evidently thought a reasonable request, for she lowered herself as far as she dared, and flew three times back and forth over the birch avenue.
Inte är det lätt att säga hur de togo sig ut på nära håll, men pojken tyckte, att han aldrig hade sett gamla kvinnor se så kloka och värdiga ut.  
It is not easy to say how they looked up close, but the boy thought he had never seen old women look so wise and dignified.
> Archaic plural of «ta»: «togo» is the old plural preterite of «ta(ga)» ('to take'), used here in the idiom «taga sig ut» ('to look, to appear'). Modern Swedish uses «tog» for all persons; the plural form marks this as 1906 literary usage.
»De här gamla ser ut, som om de hade kungar till söner och drottningar till döttrar,» sade pojken för sig själv.  
»These old women look as though they had kings for sons and queens for daughters,» said the boy to himself.

Men i Leksand var det inte bättre än i Rättvik.  
But in Leksand it was no better than in Rättvik.
Det låg tjock snö överallt, och Akka såg sig ingen annan råd än att fortsätta söderut mot Gagnef.  
Thick snow lay everywhere, and Akka saw no other choice than to continue south toward Gagnef.

I Gagnef hade de begravt en död före gudstjänsten den dagen.  
In Gagnef they had buried someone dead before the service that day.
Liktåget hade kommit sent till kyrkan, och sedan hade det dragit ut på tiden med jordfästningen.  
The funeral procession had arrived late at the church, and afterward the burial had run long.
> Funeral vocabulary: «liktåg» = «lik» ('corpse') + «tåg» ('procession'), the funeral cortege; «jordfästning» = the graveside committal service ('earth-fastening'), the rite that follows the church service proper.
När vildgässen kommo farande, hade inte alla människor hunnit in i kyrkan, utan flera kvinnor gingo ännu kvar på kyrkogården och sågo på sina gravar.  
When the wild geese came flying by, not everyone had yet made it into the church, and several women were still standing in the churchyard, looking at their graves.
> Archaic plural of «gå»: «gingo» is the old plural preterite of «gå» ('to go'; modern «gick» for all persons), matching the plural subject «kvinnor». It appears alongside «kommo» ('came', plural of «kom») in the same sentence — a hallmark of this book's 1906 register.
De voro klädda i gröna liv med röda ärmar, och på huvudena hade de kulörta dukar med brokiga fransar.  
They were dressed in green bodices with red sleeves, and on their heads they wore colored kerchiefs with gaily patterned fringes.

»Kära mor Akka, flyg långsamt här, så att jag får se på bondhustrurna!» sade pojken, och detta tyckte nog vildgåsen vara en rimlig begäran, för hon sänkte sig så långt ner, som hon vågade, och for tre gånger fram och tillbaka över kyrkogården.  
»Dear mother Akka, fly slowly here, so that I can get a look at the farmwives!» said the boy, and this too the wild goose evidently thought a reasonable request, for she lowered herself as far down as she dared, and flew three times back and forth over the churchyard.
Det är svårt att säga hur de togo sig ut på nära håll, men när pojken såg kvinnorna så där uppifrån mellan kyrkogårdens träd, tyckte han, att de voro som de vänaste blommor.  
It is hard to say how they looked up close, but when the boy saw the women from up there among the churchyard trees, he thought they were like the loveliest of flowers.
»De är allesammans, som hade de vuxit på en örtasäng i kungens trädgård,» tänkte han.  
»They all look as though they had grown in a flowerbed in the king's garden,» he thought.

Men inte i Gagnef heller fanns det ett enda bart fält, och vildgässen hade ingen annan råd än att fortsätta söderut mot Floda.  
But not in Gagnef either was there a single bare field, and the wild geese had no other choice than to continue south toward Floda.

I Floda satt folket inne i kyrkan, när vildgässen kommo flygande, men det skulle bli kyrkvigsel den dagen efter gudstjänstens slut, och brudföljet var uppställt ute på kyrkbacken.  
In Floda the people sat inside the church when the wild geese came flying, but there was to be a church wedding that day after the service ended, and the bridal party was gathered outside on the church hill.
> Wedding vocabulary: «kyrkvigsel» = «kyrka» + «vigsel», a church wedding ceremony; «brudföljet» is the bridal party/procession (bride, groom, attendants, family) assembled to walk in together — «kyrkbacken» is the sloped ground before the church where they gather.
Bruden stod med guldkrona över utslaget hår och var behängd med smycken och blommor och brokiga band, och alltsammans var så grant, att det gjorde ont i ögonen, när man såg på henne.  
The bride stood with a gold crown over her loosened hair and was hung with jewels and flowers and gaily colored ribbons, and everything about her was so splendid that it hurt the eyes to look at her.
Brudgummen gick i blå långrock, knäbyxor och röd mössa.  
The bridegroom walked in a blue long coat, knee breeches, and a red cap.
Brudtärnorna hade liv och kjolkanter broderade med rosor och tulpaner, föräldrar och grannar gingo med i tåget i sina brokiga sockendräkter.  
The bridesmaids had bodices and skirt hems embroidered with roses and tulips, and parents and neighbors walked along in the procession in their gaily colored parish costumes.
> "the bridesmaids": «brudtärna» = «brud» ('bride') + «tärna» (an old word for a young woman/maiden), 'bridesmaid'; the definite plural suffix «-orna» gives 'the bridesmaids'.

»Kära mor Akka, flyg långsamt här, så att jag hinner se på ungfolket!» bad pojken, och förargåsen sänkte sig, så långt hon vågade, och for tre gånger fram och tillbaka över kyrkbacken.  
»Dear mother Akka, fly slowly here, so that I have time to look at the young folk!» begged the boy, and the lead goose lowered herself as far as she dared, and flew three times back and forth over the church hill.
Det är svårt att säga hur de togo sig ut på nära håll, men så, som pojken såg dem uppifrån, tyckte han, att så ljuv brud och så stolt brudgum och så ståtlig brudskara kunde inte finnas på något annat håll.  
It is hard to say how they looked up close, but as the boy saw them from above, he thought that so sweet a bride and so proud a bridegroom and so stately a bridal party could not be found anywhere else.
»Jag undrar om kungen och drottningen är finare, där de går i sitt slott,» tänkte han för sig själv.  
»I wonder if the king and queen are any finer, where they walk in their palace,» he thought to himself.

Men här i Floda funno vildgässen äntligen nakna fält, så att de inte behövde fara längre för att få sig mat.  
But here in Floda the wild geese finally found bare fields, so that they did not need to travel any farther to get food.
> Archaic plural of «finna»: «funno» is the old plural preterite of «finna» ('to find'; modern «fann» for all persons) — the last of this chapter's plural verb forms (with «voro», «kommo», «gingo», «togo»), all normalized to a single form in modern Swedish.
---

Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.