# The Wonderful Adventures of Nils, In Uppsala Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils Source: https://1732studios.com/books/nils/ch35. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch35.json. På den tiden, då Nils Holgersson drog genom landet med vildgässen, fanns det i Uppsala en sådan präktig ung student. At that time, when Nils Holgersson was traveling through the land with the wild geese, there lived in Uppsala just such a splendid young student. > Existential «det» + V2 inversion: «fanns det ... en sådan präktig ung student» uses the placeholder subject «det» with «finnas» ('to exist') to introduce something new — literally 'there existed ... such a splendid young student'. The fronted «då»-clause also triggers Swedish's V2 rule: the finite verb «drog» comes right after it, before its own subject «Nils Holgersson». Han bodde på ett litet vindsrum och var så sparsam, att folk sade, att han levde på rakt ingenting. He lived in a little attic room and was so frugal that people said he lived on next to nothing. Studierna skötte han med liv och lust och blev fortare färdig med dem än någon annan. He attended to his studies with zest and pleasure and got through them faster than anyone else. Men han var inte någon plugghäst eller döddansare fördenskull, utan han förstod sig också på att roa sig med sina kamrater. But he was not for that reason some grind or a stick-in-the-mud, for he also knew how to enjoy himself with his comrades. > Student slang: «plugghäst», «döddansare»: «plugghäst» ('cram-horse') is old student slang for a grind who does nothing but study; «döddansare» ('dead-dancer') mocks a dull, lifeless stick-in-the-mud. Both color the 1906 university milieu Lagerlöf is sketching. Han var riktigt sådan, som en student bör vara. He was truly as a student ought to be. Det var alls intet fel på honom om det inte skulle vara det, att han hade blivit bortskämd av medgången. There was nothing at all wrong with him, unless it was that he had been spoiled by good fortune. Men sådant kan hända den bäste. But such a thing can happen to the best of men. Lyckan är inte så lätt att bära, framför allt inte i ungdomen. Happiness is not so easy to bear, especially in youth. En morgon, strax sedan studenten hade vaknat, låg han och tänkte på hur utmärkt han hade det. One morning, shortly after the student had woken, he lay thinking about how excellently things were going for him. »Alla människor tycker om mig, både kamrater och lärare,» sade han för sig själv. »Everyone likes me, both comrades and teachers,» he said to himself. > Particle verb «tycka om»: «tycka» alone means 'to think/feel'; adding the particle «om» turns it into «tycka om», 'to like/be fond of'. The particle carries the real meaning here and can't be dropped. »Och så förträffligt, som det har gått för mig med studierna! »And how splendidly my studies have gone! > Perfect: «har» + supine: «har gått» ('has gone/turned out') is the perfect tense — «har» plus the supine «gått» — naming a result that still holds now. Contrast a preterite like «sade» ('said'), which names one finished past moment. I dag ska jag opp i tentamen för sista gången, och sedan är jag snart färdig. Today I'm to go up for my examination for the last time, and after that I'll soon be done. Och blir jag bara färdig i tid, får jag genast en plats med stor lön. And if only I finish in time, I'll get a position at once with a fine salary. Det är märkvärdigt sådan tur jag har. It's remarkable what luck I have. Men jag sköter mig ju också så väl, att det inte kan gå annat än lyckligt för mig.» But then I also manage myself so well that nothing but good fortune can come of it for me.» Studenterna i Uppsala sitta inte i klassrum och läsa många tillsammans som skolbarn, utan de studera var för sig hemma på sina rum. The students in Uppsala do not sit together in classrooms and study like schoolchildren, but study each on his own at home in his room. > Archaic plural verb agreement: In 1906 Swedish, present-tense verbs still agreed in number with a plural subject: «Studenterna ... sitta» / «studera» carry the old plural ending «-a» (the singular would be «sitter», «studerar»). This agreement disappeared from written Swedish by the mid-20th century. När de ha blivit färdiga med ett ämne, gå de till sina professorer och bli förhörda i hela ämnet på en gång. When they have finished with a subject, they go to their professors and are examined on the whole subject at once. Ett sådant förhör kallas för en tentamen, och det var just den sista och svåraste, som studenten hade att gå igenom den där dagen. Such an examination is called a «tentamen», and it was precisely the last and hardest one that the student had to go through that day. > S-passive: «kallas»: Adding «-s» to a verb makes an s-passive: «kallas» = 'is called', from «kalla» ('to call'). It's the plainest way Swedish forms a passive, with no auxiliary needed. Så snart som han hade klätt sig och ätit frukost, satte han sig ner vid skrivbordet för att kasta en sista blick på sina böcker. As soon as he had dressed and eaten breakfast, he sat down at his writing desk to cast one last glance over his books. »Jag tror nog, att det är alldeles onödigt, så väl förberedd, som jag är,» tänkte studenten, »men jag ska väl plugga så länge som möjligt, så att jag inte har något att förebrå mig.» »I daresay it's quite unnecessary, prepared as well as I am,» thought the student, »but I suppose I'll study as long as I can, so that I'll have nothing to reproach myself for.» Han hade inte läst länge, förrän det knackade på dörren och en student kom in till honom med en tjock lunta under armen. He had not been reading long before there came a knock at the door, and a student came in to him with a thick sheaf of papers under his arm. Det var en student av helt annat slag än den, som satt vid skrivbordet. It was a student of quite a different sort from the one sitting at the desk. Han var blyg och försagd och såg sliten och fattig ut. He was shy and timid, and looked worn and poor. Det var en sådan, som förstod sig på böcker, men inte heller på något annat. He was the kind who understood books, but nothing else besides. Det sades om honom, att han skulle vara mycket lärd, men han var så rädd och blyg, att han aldrig hade vågat sig upp i en tentamen. It was said of him that he must be very learned, but he was so fearful and shy that he had never dared go up for an examination. Alla trodde, att han skulle bli en överliggare, en sådan, som stannar i Uppsala år efter år och läser och läser, men som det aldrig blir något av. Everyone believed he would become an «överliggare» — one of those who stay on in Uppsala year after year, reading and reading, but who never amount to anything. > «överliggare»: An «överliggare» ('one who lies on/over') is student slang for someone who stays enrolled at the university year after year without ever finishing — a perpetual student. The word recurs through this chapter for the poor scholar. Nu hade han det ärendet att be kamraten läsa igenom en bok, som han hade skrivit. Now his errand was to ask his fellow student to read through a book he had written. > «en»-word + definite suffix: «bok» is an «en»-word; its definite form later in the chapter, «boken», adds the suffix «-en» rather than a separate article — Swedish marks 'the book' by suffixing the noun itself. Den var inte tryckt, utan bara handskriven. It was not printed, only handwritten. »Du gjorde mig en stor tjänst, om du ville titta på det här,» sade han, »och säga om det duger.» »You would do me a great service if you would take a look at this,» he said, »and tell me whether it is any good.» Den studenten, som hade så god tur i allting, tänkte för sig själv: »Är det inte sant, som jag säger, att mig tycker alla om? The student who had such good luck in everything thought to himself: »Isn't it true, as I say, that everyone likes me? Här kommer nu också den där enstöringen, som inte har kunnat förmå sig att visa sitt arbete för någon annan, och vill, att jag ska bedöma det.» Here now comes that recluse too, who has never been able to bring himself to show his work to anyone else, and wants me to judge it.» Han lovade, att han skulle läsa handskriften så snart som möjligt, och den andre lade den på skrivbordet framför honom. He promised he would read the manuscript as soon as possible, and the other laid it on the desk before him. »Du får vara rädd om den,» sade han. »You must take good care of it,» he said. »Jag har arbetat på detta i fem år, och om det kommer bort, kan jag inte göra om det.» »I have worked on this for five years, and if it is lost, I cannot do it over.» — »Inte ska det komma något ont åt det, medan det ligger här hos mig,» sade studenten, och därmed gick den främmande. — »No harm shall come to it while it lies here with me,» said the student, and with that the stranger left. Studenten drog den tjocka luntan till sig. The student drew the thick sheaf toward him. »Jag undrar vad han har suttit och petat ihop för slag,» sade han. »I wonder what he's been sitting and piecing together,» he said. »Jaså, Uppsala stads historia! »Ah — the history of the city of Uppsala! Det låter ju inte så galet.» That doesn't sound so mad.» Nu älskade denna studenten Uppsala mer än alla andra ställen, och han blev nyfiken att läsa vad överliggaren hade skrivit om staden. Now this student loved Uppsala more than any other place, and he grew curious to read what the «överliggare» had written about the town. »När jag tänker rätt på saken, kan jag så gärna läsa hans historia genast,» mumlade han. »When I think it over properly, I might just as well read his history right away,» he mumbled. »Det tjänar till ingenting att sitta och plugga i sista stunden. »It serves no purpose to sit and cram at the last moment. Det går inte bättre för det, när man kommer inför professorn.» It goes no better for it, once you're before the professor.» Studenten läste och lyfte inte ögonen från pappersbladen, förrän han hade hunnit till det sista. The student read on and did not lift his eyes from the sheets of paper until he had gotten to the last one. När han hade slutat, var han helt förnöjd. When he had finished, he was thoroughly pleased. »Ser man på!» »Well, well!» sade han. he said. »Det var en baddare att vara lärd. »That was quite a fellow to be learned. När den här boken kommer ut, är hans lycka gjord. When this book comes out, his fortune is made. Det ska bli en glädje att säga honom hur bra den är.» It will be a joy to tell him how good it is.» Han samlade ihop alla de lösa pappersbladen, varav handskriften bestod, och lade dem till rätta på bordet. He gathered up all the loose sheets that made up the manuscript and laid them straight on the table. När han höll på med detta, hörde han en klocka slå. As he was doing this, he heard a clock strike. »Se så ja! »There now! Det är tid för mig att gå till professorn,» sade han och skyndade ut för att hämta sina svarta kläder, som hängde i ett kontor ute på vinden. It's time for me to go to the professor,» he said, and hurried out to fetch his black clothes, which hung in a closet out in the attic. Såsom det ofta går, när man har bråttom, voro både lås och nyckel motsträviga, och det dröjde en stund, innan han kunde vända tillbaka. As so often happens when one is in a hurry, both lock and key were balky, and it was a while before he could turn back. > Archaic plural preterite: «voro»: «voro» is the old plural preterite of «vara» ('to be'), used because the subject «lås och nyckel» ('lock and key') is plural. Modern Swedish uses «var» for every number; this leveling happened over the 20th century. När han kom på tröskeln, gav han till ett utrop. When he reached the threshold, he gave a cry. I brådskan, när han gick ut, hade han lämnat dörren öppen, och fönstret, invid vilket skrivbordet stod, var också öppet. In his haste, when he had gone out, he had left the door open, and the window, beside which the desk stood, was open too. Det hade uppkommit ett starkt drag, och nu såg studenten de lösa bladen i handskriften virvla ut genom fönstret. A strong draft had sprung up, and now the student saw the loose sheets of the manuscript whirling out through the window. Han tog golvet i ett enda väldigt steg och lade handen på papperen, men det var inte mycket kvar att rädda. He crossed the floor in a single great stride and laid his hand on the papers, but there was not much left to save. Endast tio eller tolv sidor lågo kvar på skrivbordet. Only ten or twelve pages remained lying on the desk. Allt det andra dansade med vinden bort över gårdar och tak. All the rest danced away with the wind, over yards and rooftops. Studenten lutade sig ut genom fönstret och tittade efter papperen. The student leaned out of the window and looked after the papers. En svart fågel satt på taket utanför vindskupan och såg på honom med spefull högtidlighet. A black bird sat on the roof outside the dormer, watching him with mocking solemnity. »Är inte det där en korp?» »Isn't that a raven?» tänkte studenten. thought the student. »Det är ju det man säger, att korpar bådar olycka.» »They do say that ravens bode misfortune.» Han såg några av papperen ligga kvar på taken, och säkert hade han kunnat rädda åtminstone en del av det förlorade, om han inte hade haft sin tentamen att tänka på. He saw a few of the papers still lying on the roofs, and surely he could have saved at least some of what was lost, had he not had his examination to think of. Men han tyckte, att han var tvungen att först och främst sköta sina egna affärer. But he felt he was obliged to attend first and foremost to his own affairs. »Det är hela min framtid det gäller,» tänkte han. »It's my whole future that's at stake,» he thought. Han kastade på sig kläderna och rusade till professorn. He threw on his clothes and rushed off to the professor. Under vägen hade han bara den förlorade handskriften i tankarna. On the way, the lost manuscript was all he could think of. »Det är en bra förarglig historia, det här,» tänkte han. »This is a thoroughly annoying business,» he thought. »Det var en olycka, att jag skulle ha så bråttom.» »It was a misfortune that I had to be in such a hurry.» Professorn började förhöra honom, men han kunde i alla fall inte få tankarna från handskriften. The professor began to examine him, but he still could not get his thoughts away from the manuscript. »Vad var det den stackars karln sade?» »What was it the poor fellow said?» tänkte han. he thought. »Hade han arbetat på boken i fem år och hade inte kraft att skriva om den? »Had he worked on the book for five years and had no strength left to write it over? Jag vet inte hur jag ska få mod att tala om för honom, att den är borta.» I don't know how I'll ever find the courage to tell him it's gone.» Han var så upprörd över det, som hade hänt honom, att han inte kunde hålla tankarna samlade. He was so upset over what had happened to him that he could not keep his thoughts together. Alla hans kunskaper voro som bortblåsta. All his knowledge seemed blown away. Han hörde inte vad professorn frågade, och rakt inte visste han vad han själv svarade. He did not hear what the professor asked, and he had not the least idea what he himself answered. Professorn blev alldeles bestört över en sådan okunnighet och kunde inte annat göra än kugga honom. The professor was utterly dumbfounded at such ignorance and could do nothing but fail him. När studenten kom ut på gatan igen, kände han sig förfärligt olycklig. When the student came out onto the street again, he felt terribly unhappy. »Nu går jag miste om min plats,» tänkte han, »och det är överliggarens skull. »Now I'll lose my position,» he thought, »and it's the «överliggare's» fault. Varför skulle han komma med sin handskrift just i dag? Why did he have to come with his manuscript on this very day? Men så går det, när man är tjänstaktig.» But that's what happens when one is too obliging.» > «tjänstaktig»: «tjänstaktig» (literally 'service-like') describes someone overly eager to oblige or ingratiate himself — an old, faintly disapproving word for being too accommodating; here it's the student's rueful self-diagnosis. I detsamma såg studenten den, som han tänkte på, komma sig till mötes. At that very moment the student saw the man he was thinking of coming toward him. Han ville inte tala om, att handskriften var förlorad, innan han hade gjort något försök att få igen den, och ämnade gå tyst förbi honom. He did not want to say that the manuscript was lost until he had made some attempt to get it back, and he meant to slip past him without a word. Men den andre gick där bekymrad och orolig och undrade vad studenten skulle säga om hans bok, och när han såg honom skynda förbi med bara en ovänlig nick, blev han ytterligt skrämd. But the other man walked along troubled and anxious, wondering what the student would say about his book, and when he saw him hurrying past with only an unfriendly nod, he grew thoroughly frightened. Han högg studenten i ärmen och frågade om han hade läst något. He caught the student by the sleeve and asked whether he had read anything. »Jag har haft min tentamen,» sade studenten och ville skynda vidare. »I've had my examination,» said the student, and wanted to hurry on. Men den andre trodde, att han undvek honom för att slippa säga, att han var missnöjd med hans bok. But the other believed he was avoiding him so as not to have to say he was displeased with his book. Han tyckte, att hjärtat ville brista, därför att det arbetet, som han hade hållit på med i fem långa år, inte skulle duga till något, och han sade till studenten i sin stora sorg: »Kom ihåg vad jag säger dig! He felt his heart would burst, because the work he had labored over for five long years would come to nothing, and in his great sorrow he said to the student: »Remember what I tell you! Om boken inte duger, vill jag inte se den mer. If the book is no good, I don't want to see it again. Läs den, så fort du kan, och säg mig vad du tycker om den! Read it as fast as you can, and tell me what you think of it! Men om den inte duger, kan du bränna opp den. But if it is no good, you may burn it up. Då vill jag inte se den mer.» Then I don't want to see it again.» Han gick hastigt sin väg. He went off quickly on his way. Studenten såg efter honom, som om han hade velat kalla honom tillbaka, men han ångrade sig och gick hem till sitt. The student looked after him, as if he had wanted to call him back, but he thought better of it and went home to his own place. Där skyndade han att sätta på sig vardagskläderna och sprang sedan ut för att leta efter handskriften. There he hurried into his everyday clothes and then ran out to search for the manuscript. Han sökte på gatorna, på torgen och i planteringarna. He searched the streets, the squares, and the parks. Han gick in på gårdarna och vandrade till och med utåt landet. He went into the courtyards and even wandered out into the countryside. Men han kunde inte finna ett enda blad. But he could not find a single sheet. När han hade hållit på så ett par timmar, kände han sig så hungrig, att han måste äta middag. When he had been at it for a couple of hours, he grew so hungry that he had to eat dinner. Men på matstället råkade han om igen överliggaren. But at the eating house he ran into the «överliggare» again. Denne kom genast fram för att få höra något om boken. The latter came forward at once to hear something about the book. »Jag ska komma opp till dig i kväll och tala om den,» sade studenten helt tvärt och avvisande. »I'll come up to you this evening and talk about it,» said the student, curtly and dismissively. Han ville inte tillstå, att han hade förlorat den, förrän han var fullt viss om att den inte kunde återfinnas. He did not want to admit that he had lost it until he was fully certain it could not be found. Den andre blev helt blek. The other man turned quite pale. »Kom bara ihåg, att du ska förstöra den, om den inte duger!» »Just remember that you're to destroy it, if it's no good!» sade han och gick sin väg och var nu alldeles säker om att studenten var missnöjd med hans bok. he said, and went on his way, now quite certain that the student was displeased with his book. Studenten skyndade åter ut i staden och höll på med sitt sökande, ända tills det blev mörkt, utan att finna något. The student hurried out into the town again and kept up his search until it grew dark, without finding anything. När han var på hemväg, råkade han ett par kamrater. On his way home, he met a couple of his comrades. »Var har du hållit hus, som inte kom på vårfesten?» »Where have you been keeping yourself, since you didn't come to the spring festival?» sade de. they said. — »Ack, har det varit vårfest?» — »Oh, has there been a spring festival?» sade studenten. said the student. »Det hade jag alldeles glömt bort.» »I had quite forgotten about it.» Medan han stod och talade med kamraterna, kom en ung flicka, som han tyckte om, gående förbi. While he stood talking with his comrades, a young girl he was fond of came walking by. Hon såg inte åt honom, utan gick och talade med en annan student och smålog mot denne så förfärligt vänligt. She did not look at him, but went along talking with another student and smiled at him so terribly kindly. Då kom studenten ihåg, att han hade bett henne, att hon skulle komma på vårfesten, för att han skulle få råka henne där, och nu hade han själv inte infunnit sig. Then the student remembered that he had asked her to come to the spring festival, so that he might meet her there, and now he himself had not shown up. Vad skulle hon tänka om honom? What would she think of him? Han kände ett styng i hjärtat och ville skynda efter henne, men då sade en av hans vänner: »Det lär stå illa till med Stenberg, överliggaren, ni vet. He felt a pang in his heart and wanted to hurry after her, but then one of his friends said: »Things are said to be bad with Stenberg, the «överliggare», you know. Han har blivit sjuk i afton.» He's fallen ill this evening.» — »Det är väl inte något farligt heller?» — »It's nothing dangerous, I hope?» sade studenten hastigt. the student said quickly. — »Det var något åt hjärtat. — »It was something with his heart. Han har haft ett styggt anfall, och det kan komma igen när som helst. He's had a nasty attack, and it may come back at any moment. Doktorn trodde, att det var någon sorg, som tyngde honom. The doctor thought it was some sorrow weighing on him. Om han skulle bli bra, det berodde på om den sorgen kunde hävas.» Whether he'd get well depended on whether that sorrow could be lifted.» En liten stund efter detta kom studenten in till överliggaren. A little while after this the student came in to see the «överliggare». Han låg i sin säng mycket blek och matt och var knappast riktigt redig efter det svåra anfallet. He lay in his bed, very pale and weak, and was hardly quite himself after the severe attack. »Jag har kommit för att tala med dig om din bok,» sade studenten. »I've come to talk with you about your book,» said the student. »Det var ett präktigt arbete, vet du. »It was a splendid piece of work, you know. Jag har sällan läst något så bra.» I've seldom read anything so good.» Överliggaren satte sig upp och stirrade på studenten. The «överliggare» sat up and stared at the student. »Varför var du så där besynnerlig i eftermiddags?» »Why were you so odd this afternoon?» — »Jag var vid dåligt lynne, därför att jag hade blivit kuggad i en tentamen. — »I was in a foul mood, because I'd been failed in an examination. Jag trodde inte, att du brydde dig så mycket om min mening. I didn't think you cared so much about my opinion. Jag var så nöjd med din bok.» I was very pleased with your book.» Den sjuke såg forskande på honom och blev alltmer viss om att studenten ville dölja något för honom. The sick man looked at him searchingly and grew ever more certain that the student wanted to hide something from him. »Det där säger du bara därför, att du har fått höra, att jag har blivit sjuk, och vill trösta mig.» »You're only saying that because you've heard I've fallen ill, and want to comfort me.» — »Visst inte. — »Not at all. Det var ett utmärkt arbete, det kan du vara viss om.» It was an excellent piece of work, you may be sure of that.» — »Har du verkligen inte förstört det, som jag bad dig göra?» — »Have you really not destroyed it, as I asked you to?» — »Jag är väl inte galen heller.» — »I'm not mad, am I?» — »Ta hit det då! — »Bring it here, then! Visa mig, att du inte har förstört det, så ska jag tro dig!» Show me you haven't destroyed it, and then I'll believe you!» sade den sjuke och sjönk ner på kudden, så svag och matt, att studenten fruktade, att han skulle få igen anfallet. said the sick man, and sank back onto the pillow, so weak and faint that the student feared he would have another attack. Det var förfärligt så eländig studenten kände sig. The student felt terribly wretched. Han tog den sjukes händer mellan sina och berättade för honom, att hans handskrift hade blåst bort, och sade honom hur olycklig han hade känt sig hela dagen, därför att han hade vållat honom så stor skada. He took the sick man's hands between his own and told him that his manuscript had blown away, and told him how unhappy he had felt the whole day, because he had done him such great harm. När han slutade, låg den sjuke och klappade hans hand. When he had finished, the sick man lay patting his hand. »Du är snäll, riktigt snäll. »You're kind, truly kind. Men bry dig inte om att sätta ihop historier för att spara mig! But don't trouble to make up stories to spare me! Jag förstår, att du har lytt mig och förstört handskriften, därför att den var dålig, men du vill inte erkänna det nu. I understand that you've obeyed me and destroyed the manuscript because it was bad, but you won't admit it now. Du tror, att jag inte kan bära det.» You think I can't bear it.» Studenten bedyrade och försäkrade, att han hade talat sanning, men den andre var envis med sitt och ville inte tro honom. The student swore and protested that he had spoken the truth, but the other was stubborn and would not believe him. »Om du kunde ge mig tillbaka handskriften, skulle jag tro dig,» sade han. »If you could give me back the manuscript, I would believe you,» he said. Han blev allt sjukare, och studenten var till sist tvungen att gå sin väg, därför att han såg, att han bara gjorde den andre sämre. He grew steadily worse, and the student was at last forced to go on his way, because he saw that he was only making the other man worse. När han kom hem, kände han en sådan tyngd och trötthet över sig, att han knappt kunde hålla sig uppe. When he came home, he felt such heaviness and weariness upon him that he could barely keep himself upright. Han kokade te och gick sedan och lade sig. He made tea and then went and lay down. När han drog över sig täcket, tänkte han på hur lycklig han hade känt sig på morgonen. As he pulled the covers over himself, he thought of how happy he had felt that morning. Nu hade han förstört mycket för sig själv, men det kunde han ju bära. Now he had ruined a great deal for himself, but that he could bear. »Det värsta är, att jag ska få detta att tänka på hela livet igenom, att jag har vållat en människas olycka,» sade han. »The worst of it is that I shall have this to think of my whole life through, that I have brought a man to ruin,» he said. Han trodde, att han alls inte skulle få sova den natten. He believed he would not sleep a wink that night. Men, besynnerligt nog, slumrade han in, så snart han hade lagt ner huvudet på kudden. But, strangely enough, he dropped off as soon as he had laid his head on the pillow. Han hade inte en gång hunnit släcka lampan, som brann på nattduksbordet bredvid honom, innan han somnade. He had not even had time to put out the lamp burning on the nightstand beside him before he fell asleep. VÅRFESTEN. THE SPRING FESTIVAL. Men nu föll det sig så, att när studenten somnade, stod en liten parvel, som var klädd i gula skinnbyxor, grön väst och vit toppluva, på taket utanför hans vindskupa och tänkte, att om han vore i dens ställe, som nu låg därinne i sin säng, skulle han vara bra lycklig. But now it happened that, as the student fell asleep, a small little fellow, dressed in yellow leather breeches, a green waistcoat, and a white pointed cap, stood on the roof outside his dormer window, thinking that if he were in the place of the one who now lay in there in his bed, he would be very happy. Att Nils Holgersson, som för ett par timmar sedan hade legat och vilat på en kabbelökstuva vid Ekolsundsviken, nu befann sig i Uppsala, det berodde på Bataki, korpen, som hade lockat honom med sig på äventyr. That Nils Holgersson, who a couple of hours earlier had been lying resting on a marsh-marigold tussock by Ekolsund Bay, now found himself in Uppsala, was owing to Bataki the raven, who had lured him along on an adventure. > Pluperfect frame: «hade» + supine: From here through the flashback, verbs appear in the pluperfect — «hade» plus the supine («hade legat», «hade vilat», and «hade lockat» just below) — because these events happened before the story's narrative 'now' (the sleeping student). The supine is the invariant form used after «har/hade», distinct from a past-participle adjective. > Ekolsundsviken, Lake Mälaren: «Ekolsundsviken» is a real bay on Lake Mälaren west of Uppsala; «kabbelöke» is the marsh marigold growing in its wet meadows — Lagerlöf is tracking Nils's actual route across Sweden with the wild geese. Pojken själv hade inte väntat sig något sådant. The boy himself had not expected anything of the sort. Han hade legat på tuvan och stirrat uppåt himlen, då han hade sett Bataki komma flygande bland de bortdragande molnen. He had been lying on the tussock staring up at the sky when he saw Bataki come flying among the drifting clouds. Pojken hade helst velat gömma sig undan för honom, men Bataki hade redan märkt honom, och om ett ögonblick hade han stått mittibland kabbelöken och börjat språka, som om han och Tummetott vore de bästa vänner. The boy would rather have hidden himself away from him, but Bataki had already caught sight of him, and in a moment he had landed right among the marsh marigolds and begun to chat, as though he and Thumbietot were the best of friends. > Reflexive «sig» + particle «undan»: «gömma sig undan för» combines the reflexive pronoun «sig» ('himself') with the particle «undan» ('away') to mean 'to hide (himself) away from'. Swedish builds many everyday verbs this way, stacking a particle onto a simple root. Så dyster och högtidlig, som Bataki såg ut, hade pojken märkt, att han ändå hade en odygdig glimt i ögat. Gloomy and solemn as Bataki looked, the boy had noticed that he still had a mischievous glint in his eye. Han hade haft en förnimmelse av att korpen hade kommit för att på ett eller annat sätt få göra sig lustig över honom, och han hade beslutat att inte alls fästa sig vid vad han sade. He had a feeling that the raven had come to make fun of him in one way or another, and he had resolved not to pay any attention to what he said. Korpen hade sagt, att han nog hade tänkt på att han var skyldig Tummetott någon ersättning, därför att han inte hade kunnat tala om för honom var brorslotten fanns, och därför kom han nu för att meddela honom en annan hemlighet. The raven had said that he had indeed thought about the fact that he owed Thumbietot some compensation, since he had not been able to tell him where the Brother's Portion lay, and that was why he had now come to let him in on another secret. Bataki visste nämligen hur den, som hade blivit förvandlad så där som han, kunde bli människa igen. For Bataki knew how one who had been transformed as he had could become a human being again. Det är säkert, att korpen hade trott, att pojken genast skulle nappa på hans krok, när han kastade ut ett sådant bete. It is certain that the raven had believed the boy would snap at the bait at once, when he cast out such a lure. Men i stället hade pojken svarat helt avvisande, att han visste, att han fick bli människa igen, om han kunde föra den vita gåskarlen oskadd först upp till Lappland och sedan ner till Skåne. But instead the boy had answered quite dismissively, that he knew he was to become a human being again if he could bring the white gander safely first up to Lapland and then down to Skåne. »Du vet, att det inte är så lätt att föra en gåskarl välbehållen genom landet,» hade Bataki sagt. »You know it isn't so easy to bring a gander safely through the country,» Bataki had said. »Du kunde nog behöva känna till en annan utväg, om detta skulle slå fel för dig. »You might well need to know of another way out, in case this should fail you. Men om du ingenting vill veta, så nog ska jag tiga.» But if you want to know nothing of it, then I'll say no more.» Och så hade pojken genmält, att han inte hade något emot, om Bataki ville tala om hemligheten för honom. And so the boy had replied that he had nothing against Bataki telling him the secret. »Det ska jag också göra,» hade Bataki förklarat, »men inte förrän i det rätta ögonblicket. »That I will do too,» Bataki had said, »but not until the right moment. Sätt dig opp på min rygg och följ med mig på en utfärd, så får vi se om det inte kan yppa sig ett lämpligt tillfälle!» Get up on my back and come along with me on a little outing, and we'll see whether a suitable occasion doesn't present itself!» Då hade pojken återigen blivit tveksam, för han visste inte riktigt var han hade Bataki. Then the boy had grown doubtful again, for he did not quite know where he stood with Bataki. »Du törs nog inte anförtro dig åt mig,» hade korpen sagt. »You surely don't dare trust yourself to me,» the raven had said. Men pojken kunde inte tåla att höra, att han skulle vara rädd för någonting, och i nästa ögonblick hade han suttit på korpryggen. But the boy could not bear to hear that he might be afraid of anything, and in the next moment he had been sitting on the raven's back. Därpå hade Bataki fört honom till Uppsala. After that Bataki had carried him to Uppsala. Han hade satt ner honom på ett tak, bett honom se sig omkring och sedan frågat vem han trodde det var, som bodde och styrde i den här staden. He had set him down on a roof, asked him to look about him, and then asked whom he thought it was that lived and ruled in this town. Pojken hade sett ut över staden. The boy had looked out over the town. Den var tämligen stor och låg präktigt mittpå en vid, odlad slätt. It was fairly large and lay handsomely in the middle of a wide, cultivated plain. Den ägde många hus, som sågo ansenliga och förnäma ut, och på en ås låg ett fast uppmurat slott med två grova torn. It had many buildings that looked stately and grand, and on a ridge stood a solidly built castle with two massive towers. »Det är kanske kungen och hans män, som bor här?» »Maybe it's the king and his men who live here?» hade han sagt. he had said. »Det är inte så illa gissat,» hade korpen svarat. »That's not so badly guessed,» the raven had answered. »Detta har varit en kungastad förr i världen, men nu är det slut på den ståten.» »This was once a royal city, but that grandeur is over now.» Pojken hade sett sig omkring än en gång, och då hade han framför allt lagt märke till den stora domkyrkan, som låg och blänkte i aftonljuset med tre höga tornspiror, sköna portaler och smyckade väggar. The boy had looked around once more, and then he had noticed above all the great cathedral, lying gleaming in the evening light with three tall spires, fine portals, and adorned walls. »Kanske att det är en biskop och hans präster, som bor här?» »Maybe it's a bishop and his priests who live here?» hade han sagt. he had said. »Det är inte så illa gissat,» hade korpen svarat. »That's not so badly guessed,» the raven had answered. »Här har en gång bott ärkebiskopar, som var lika mäktiga som kungar, och det bor en ärkebiskop här än i dag, men inte är det han, som nu regerar här.» »Archbishops once lived here, as mighty as kings, and an archbishop still lives here today, but it isn't he who rules here now.» »Då vet jag inte vad jag ska hitta på,» hade pojken sagt. »Then I don't know what to guess,» the boy had said. — »Jo, det är lärdomen, som bor och regerar i den här staden,» hade korpen sagt, »och de stora byggnaderna, som du ser på alla håll, är resta åt honom och hans folk.» — »Well, it's learning that lives and rules in this town,» the raven had said, »and the great buildings you see on every side are raised for it and its people.» Pojken hade knappt velat hålla detta för troligt. The boy had scarcely been able to think this likely. »Kom med bara, ska du få se!» »Just come along, and you'll see!» hade korpen sagt, och så hade de farit och tittat på de stora husen. the raven had said, and so they had gone and looked at the great buildings. Fönsterna hade stått öppna på flera ställen. The windows had stood open in several places. Pojken hade kunnat titta in både här och där, och han hade sett, att korpen hade haft rätt. The boy had been able to peer in here and there, and he had seen that the raven was right. Bataki hade visat honom det stora biblioteket, som var fullt av böcker från källaren till takåsen. Bataki had shown him the great library, full of books from the cellar to the rooftop. Han hade fört honom till det stolta universitetshuset och visat honom de präktiga föreläsningssalarna. He had taken him to the proud university building and shown him the splendid lecture halls. Han hade flugit förbi den gamla byggnaden, som kallas Gustavianum, och pojken hade sett uppstoppade djur genom fönsterna. He had flown past the old building called Gustavianum, and the boy had seen stuffed animals through the windows. De hade flugit fram över de stora växthusen med de många främmande växterna, och de hade tittat ner på observatoriet, där den långa tuben stod riktad mot himlen. They had flown on over the great greenhouses with their many foreign plants, and they had looked down on the observatory, where the long tube stood pointed at the sky. De hade också svävat förbi många fönster och sett gamla herrar med glasögon på näsan, som hade suttit och skrivit eller läst i rum, där väggarna voro kringmurade av böcker, och de hade farit förbi vindsrum, där studenterna hade legat utsträckta på sina soffor och strävat med digra luntor. They had also hovered past many windows and seen old gentlemen with spectacles on their noses, who had sat writing or reading in rooms whose walls were lined with books, and they had flown past attic rooms where students lay stretched out on their sofas, struggling with fat bundles of papers. Äntligen hade korpen slagit ner på ett tak. At last the raven had settled on a roof. »Ser du, att det är sant, som jag säger, och att det är lärdomen, som är herre här i staden?» »Do you see that it's true, as I say, and that learning is master here in this town?» hade han sagt, och pojken hade erkänt, att han hade haft rätt. he had said, and the boy had admitted that he had been right. »Om jag inte vore en korp,» hade Bataki vidare sagt, »utan bara en människa som du, så skulle jag slå mig ner här. »If I weren't a raven,» Bataki had gone on to say, »but only a human being like you, I would settle down here. Jag skulle sitta dag ut och dag in i ett rum fullt av böcker och lära mig allt, som stod i dem. I would sit day in and day out in a room full of books and learn everything that stood in them. Skulle du inte ha lust för sådant, du med?» Wouldn't you like something of that sort too?» — — »Nej, då tror jag allt, att jag hellre far omkring med vildgässen,» hade pojken svarat. »No, I do believe I'd rather go around with the wild geese,» the boy had answered. — »Skulle du inte ha lust att bli en sådan, som kan bota sjukdomar?» — »Wouldn't you like to become one who can cure sicknesses?» hade korpen frågat. the raven had asked. — »Jo, det kunde ju så vara.» — »Yes, that might well be so.» — »Skulle du inte ha lust att bli en sådan, som vet allt, som har hänt i världen, som talar alla språk och kan säga vad sol, måne och stjärnor går i för banor över himlen?» — »Wouldn't you like to become one who knows everything that has happened in the world, who speaks every language, and can tell what paths the sun, moon, and stars run across the sky?» hade korpen sagt. the raven had said. — »Jo, det kunde ju också vara roligt.» — »Yes, that might be fun too.» — »Skulle du inte vilja lära dig skilja mellan ont och gott, rätt och orätt?» — »Wouldn't you like to learn to tell right from wrong, good from evil?» — »Det vore nog väl behövligt,» hade pojken sagt, »det har jag märkt många gånger.» — »That might well be needed,» the boy had said, »I've noticed that many times.» — »Och skulle du inte vilja lära till präst och predika i kyrkan därhemma?» — »And wouldn't you like to train for the priesthood and preach in church back home?» — »Far och mor skulle allt bli fasligt glada, om jag komme så långt,» hade pojken svarat. — »Father and mother would be terribly glad if I came that far,» the boy had answered. > Archaic subjunctive: «komme»: «om jag komme så långt» uses the old optative/subjunctive form «komme» (from «komma», 'to come') rather than the indicative «kom» — a mood marking a hypothetical or wished-for outcome that has vanished from spoken Swedish but lingers in 1906 literary prose. På detta sättet hade korpen fått pojken att förstå, att de voro lyckliga, som fingo ligga i Uppsala och studera, men inte hade Tummetott då ännu önskat att få vara en ibland dem. In this way the raven had made the boy understand that they were fortunate who got to lie about in Uppsala and study, though Thumbietot had not yet wished, even so, to be one among them. Men så hade det råkat hända, att den stora festen till vårens ära, som firas varje år i Uppsala, hade ägt rum denna afton. But it had so happened that the great festival in honor of spring, celebrated every year in Uppsala, had taken place that very evening. Och således hade Nils Holgersson fått se studenterna, när de hade tågat bort till Botaniska trädgården, där festen skulle hållas. And so Nils Holgersson had gotten to see the students, as they marched off to the Botanical Garden, where the festival was to be held. De hade kommit i ett brett, långt tåg med vita mössor på huvudet, och hela gatan hade varit som en mörk ström, fylld av vita näckrosor. They had come in a broad, long procession with white caps on their heads, and the whole street had been like a dark stream, filled with white water lilies. Vita, guldbroderade sidenfanor hade de burit framför sig, och de hade sjungit vårsånger under marschen. White, gold-embroidered silk banners they had carried before them, and they had sung spring songs during the march. Men Nils Holgersson hade tyckt, att det inte var de själva, som sjöngo, utan sången hade svävat med dem över deras huvuden. But Nils Holgersson had thought it was not they themselves who sang, but that the song had hovered along with them above their heads. > Archaic plural preterite: «sjöngo»: «sjöngo» is the old plural preterite of «sjunga» ('to sing') — modern Swedish uses «sjöng» regardless of number. 1906 written Swedish still marked the plural on nearly every verb. Han hade tänkt, att det inte var studenterna, som sjöngo för våren, utan att våren satt gömd någonstans och sjöng för studenterna. He had thought it was not the students who sang for spring, but that spring itself sat hidden somewhere and sang for the students. Han hade inte trott, att människosång kunde ljuda så. He had not believed that human song could sound like that. Det var som barrsus i grantoppar, som klang av stål, som vildsvanssång ute i havsbandet. It was like the murmur of needles in spruce tops, like the ring of steel, like the song of wild swans out on the sea's edge. När studenterna hade kommit in i trädgården, där gräsmattorna stodo i ljus, späd vårgrönska och trädens blad höllo på att spränga knopparna, hade de stannat framför en talarstol, och en ung, ståtlig man hade stigit upp i denna och talat till dem. When the students had come into the garden, where the lawns stood in bright, tender spring green and the trees' leaves were just bursting their buds, they had halted before a speaker's platform, and a young, stately man had stepped up onto it and spoken to them. > Archaic plural preterite: «höllo»: «höllo» is the old plural preterite of «hålla» ('to hold'): «trädens blad höllo på att spränga knopparna» = 'the trees' leaves were just bursting their buds'. Modern Swedish would simply write «höll». Talarstolen var rest på trappan framför de stora växthusen, och korpen hade satt ner pojken på växthustaket. The platform had been raised on the steps before the great greenhouses, and the raven had set the boy down on the greenhouse roof. Där hade han suttit i god ro och hört det ena talet efter det andra. There he had sat in good peace and heard one speech after another. Till sist hade en gammal man tagit plats i talarstolen. At last an old man had taken his place on the platform. Den gamle hade sagt, att det bästa i livet var att vara ung och få tillbringa ungdomsåren i Uppsala. The old man had said that the best thing in life was to be young and to get to spend one's years of youth in Uppsala. Han hade talat om det goda, fridfulla arbetet vid boken och den rika, ljusa ungdomsglädjen, som aldrig kunde njutas så som där i den stora kamratkretsen. He had spoken of the good, peaceful work with books and the rich, bright joy of youth, which could never be enjoyed as it could there in the great circle of comrades. Gång på gång hade han kommit tillbaka till talet om den stora lyckan att få leva bland glada, ädelsinnade kamrater. Again and again he had come back to the theme of the great happiness of living among glad, noble-minded comrades. Det var detta, som gjorde mödan så ljuv och sorgen så lättglömd och förhoppningarna så ljusa. It was this that made toil so sweet and sorrow so easily forgotten and hopes so bright. Pojken hade suttit och sett ner på studenterna, som stodo i halvcirkel nedanför talarstolen, och han började förstå, att det härligaste av allt var att höra till deras krets. The boy had sat looking down at the students, who stood in a half-circle below the platform, and he began to understand that the most glorious thing of all was to belong to their circle. Det var en hög heder och lycka. It was a high honor and happiness. Var och en blev något mer, än han skulle ha varit, om han hade stått ensam, därför att han tillhörde en sådan skara. Each one became something more than he would have been had he stood alone, because he belonged to such a company. Efter talet hade sången åter ljudit, och efter sången hade det kommit nya tal. After the speech the song had risen again, and after the song came new speeches. Pojken hade aldrig trott eller förstått, att ord kunde sättas samman, så att de finge makt att röra och uppmuntra och glädja så som dessa. The boy had never believed or understood that words could be put together so that they gained the power to move and encourage and delight as these did. Nils Holgersson hade mest sett på studenterna, men han märkte nog, att de inte voro ensamma i trädgården. Nils Holgersson had mostly watched the students, but he noticed well enough that they were not alone in the garden. Det fanns unga flickor där i ljusa dräkter och fina vårhattar och mycket annat folk också. There were young girls there in bright dresses and fine spring hats, and many other folk besides. Men det var med dem som med honom själv, att de tycktes vara ditkomna bara för att se på studenterna. But it was with them as with himself, that they seemed to have come only to look at the students. Ibland hade det varit uppehåll mellan talen och sångerna, och då hade skarorna spritt sig över hela trädgården. Now and then there had been pauses between the speeches and the songs, and then the crowds had scattered over the whole garden. Men snart nog hade en ny talare uppträtt, och genast hade åhörarna samlat sig kring honom. But soon enough a new speaker would appear, and at once the listeners gathered around him. Och på detta sättet hade det fortgått, ända tills det hade blivit kväll. And in this way it had gone on, until it grew evening. När allt var slut, hade pojken dragit djupt efter andan och gnuggat sig i ögonen, såsom när man vaknar ur en sömn. When it was all over, the boy had drawn a deep breath and rubbed his eyes, as one does on waking from a sleep. Han hade varit borta i ett land, där han aldrig förr hade gästat. He had been away in a land he had never visited before. Från alla dessa, som voro glada åt livet och sågo segervisst på framtiden, hade munterhet och lycka spritt sig som en smitta, och pojken hade varit inne i glädjens land, han som de. From all these people, who were glad of life and looked confidently toward the future, mirth and happiness had spread like a contagion, and the boy had been inside the land of gladness, he as much as they. Men när den sista sången hade dött bort, hade pojken känt hur bedrövligt hans eget liv var, och det hade burit emot för honom att efter detta vända tillbaka till sina arma reskamrater. But when the last song had died away, the boy had felt how wretched his own life was, and it went against the grain for him to return, after this, to his poor traveling companions. Korpen hade suttit bredvid pojken, och nu hade han börjat kraxa i hans öron. The raven had been sitting beside the boy, and now he began to croak in his ear. »Nu, Tummetott, ska jag tala om för dig hur du ska bli människa. »Now, Thumbietot, I'll tell you how you're to become human. Du ska vänta, tills du råkar någon, som säger till dig, att han gärna skulle vilja vara i dina kläder och fara omkring med vildgässen. You're to wait until you meet someone who says to you that he would gladly like to be in your shoes and go around with the wild geese. Då ska du passa på och säga så här till honom: — — — Och nu hade Bataki lärt pojken ett par ord, som voro så starka och farliga, att de inte kunde sägas högt, utan måste viskas, såvida man inte ville bruka dem på allvar. Then you're to seize your chance and say this to him: — — — And now Bataki had taught the boy a couple of words, so strong and dangerous that they could not be spoken aloud, but had to be whispered, unless one truly meant to use them in earnest. »Ja, mer än detta behövs det inte för att du ska bli människa,» hade Bataki sagt till sist. »Yes, no more than this is needed for you to become human,» Bataki had said at last. »Nej, det tror jag nog,» sade pojken, »för någon, som skulle önska sig i mina kläder, lär jag aldrig träffa på.» »No, I do believe that,» said the boy, »for anyone who would wish to be in my shoes I shall surely never meet.» »Det kunde väl inte vara så omöjligt heller,» hade korpen sagt, och så hade han fört pojken inåt staden och satt ner honom på taket utanför en vindskupa. »That mightn't be so impossible after all,» the raven had said, and thereupon he had carried the boy into the town and set him down on the roof outside a dormer window. En lampa brann inne i rummet, fönstret stod på glänt, och pojken hade nu en god stund stått där och tänkt på hur lycklig den studenten måtte vara, som låg och sov därinne. A lamp was burning inside the room, the window stood ajar, and the boy now stood there a good while, thinking about how happy that student must be who lay there asleep. PROVET. THE TEST. Studenten spratt upp ur sömnen och såg, att lampan stod och brann på nattduksbordet. The student started up out of his sleep and saw that the lamp stood burning on the nightstand. »Se där, nu har jag glömt att släcka,» tänkte han och reste sig på armbågen för att skruva ner lampan. »There now, I've forgotten to put it out,» he thought, and raised himself on his elbow to turn down the lamp. Men innan han hann att göra detta, märkte han, att något rörde sig borta på skrivbordet. But before he had time to do this, he noticed that something was moving over on the desk. Rummet var helt litet. The room was quite small. Det var inte långt mellan sängen och bordet, och han kunde tydligt se det med alla de böcker, papper, skrivdon och fotografier, som belamrade det. There was not far between the bed and the table, and he could clearly see it, with all the books, papers, writing things, and photographs that cluttered it. Spritköket och tebrickan hade han lämnat kvar där, och dem såg han också. The spirit stove and the tea tray he had left standing there, and those he saw too. Men det märkvärdiga var, att lika tydligt, som han såg detta andra, såg han en liten parvel, som stod lutad över smörasken och höll på att laga sig en smörgås. But the strange thing was that, just as clearly as he saw these other things, he saw a little fellow standing bent over the butter dish, busy making himself a sandwich. Studenten hade upplevat så mycket dagen förut, att han nästan hade blivit likgiltig för vad som hände honom. The student had gone through so much the day before that he had grown almost indifferent to whatever happened to him. Han blev varken rädd eller förvånad, utan tyckte, att det var en helt naturlig sak, att parveln hade kommit in för att få sig en bit mat. He felt neither afraid nor astonished, but thought it a perfectly natural thing that the little fellow had come in to get himself a bite to eat. Han lade sig ner utan att släcka lampan och låg och betraktade parveln med halvslutna ögon. He lay down again without putting out the lamp and lay watching the little fellow with half-closed eyes. Denne hade nu tagit plats på en brevpress och satt där storbelåten och smorde sig med kvarlevorna efter studentens kvällsvard. This one had now taken his seat on a letter press and sat there thoroughly content, spreading himself with the leavings of the student's supper. Det märktes, att han drog ut med ätningen så länge som möjligt. It was plain that he drew out his eating as long as he possibly could. Han satt och välvde med ögonen och smackade med tungan. He sat rolling his eyes and smacking his tongue. De torra brödkanterna och den gamla ostskalken voro nog sällsynta läckerheter för honom. The dry crusts of bread and the old rind of cheese were rare delicacies indeed for him. Studenten ville inte störa honom, så länge som han åt, men när parveln inte tycktes förmå mer, började han tala med honom. The student did not want to disturb him as long as he was eating, but when the little fellow no longer seemed able to manage any more, he began to speak to him. »Hallå, du!» »Hello there, you!» sade han. he said. »Vad är du för en?» »What sort of a fellow are you?» Pojken spratt till och sprang mot fönstret, men när han märkte, att studenten låg stilla i sin säng och inte förföljde honom, stannade han. The boy started and sprang toward the window, but when he noticed that the student lay still in his bed and did not chase him, he stopped. »Jag är Nils Holgersson från Västra Vemmenhög,» sade han, »och jag är en människa, jag såväl som du, men jag har blivit förvandlad till en tomte, och sedan dess far jag omkring med vildgässen.» »I am Nils Holgersson from Västra Vemmenhög,» he said, »and I am a human being, just as much as you, but I have been turned into a tomte, and ever since then I've been going about with the wild geese.» »Det var en besynnerlig historia,» sade studenten och började fråga och förhöra pojken, tills han fick reda på ungefär allt, vad denne hade upplevat, sedan han for hemifrån. »That was a strange story,» said the student, and began asking and questioning the boy until he had learned pretty much everything he had gone through since he left home. »Du har det riktigt bra,» sade studenten. »You have it good indeed,» said the student. »Den, som ändå vore i dina kläder och finge fara bort från alla bekymmer!» »Whoever could only be in your shoes and get to travel away from every care!» Bataki, korpen, stod utanför på fönsterbrädet, och när studenten sade detta, knackade han med näbben mot rutan. Bataki the raven stood outside on the windowsill, and when the student said this, he tapped with his beak against the pane. Pojken förstod, att han ville väcka hans uppmärksamhet, så att han inte måtte försumma sig, om studenten skulle säga de rätta orden. The boy understood that he wanted to draw his attention, so that he would not fail to be ready, in case the student should say the right words. »Å, inte lär du vilja byta med mig,» sade pojken. »Oh, I don't think you'd want to trade with me,» said the boy. »Den, som är student, kan väl inte vilja vara något annat.» »Whoever is a student surely couldn't wish to be anything else.» »Detsamma tänkte jag i morse, när jag vaknade,» sade studenten. »That's just what I thought this morning, when I woke up,» said the student. »Men du skulle bara veta vad som har hänt mig i dag. »But you should only know what has happened to me today. Det är riktigt slut med mig. It's truly all up with me. Det vore sannerligen det bästa för mig, om jag finge fara bort med vildgässen.» It would really be the best thing for me if I could get to travel off with the wild geese.» Pojken hörde på nytt Bataki knacka på rutan, och själv fick han både yrsel i huvudet och hjärtklappning, för det lät ju nästan, som om studenten skulle komma att säga de rätta orden. The boy heard Bataki tap on the pane again, and he himself felt both dizzy in the head and his heart pounding, for it sounded almost as though the student were about to say the right words. »Jag har talat om för dig hur jag har det,» sade han till studenten. »I've told you how things stand with me,» he said to the student. »Tala nu om för mig hur du har det!» »Now tell me how things stand with you!» Och studenten var väl glad att få någon förtrogen och berättade ärligt vad som hade hänt honom. And the student was glad enough to have a confidant, and told him honestly what had happened to him. »Det finge väl gå över med det andra,» sade han till sist. »The rest of it might well come right in the end,» he said at last. »Men vad jag rakt inte kan lida, det är, att jag har bragt en kamrat i olycka. »But what I truly cannot bear is that I have brought a comrade to misfortune. Det vore mycket bättre för mig, om jag vore i dina kläder och finge fara omkring med vildgässen.» It would be far better for me if I were in your shoes and could go around with the wild geese.» Bataki hackade häftigt på rutan, men pojken satt stilla och tyst en lång stund och bara såg rätt framför sig. Bataki pecked hard at the pane, but the boy sat still and silent for a long while and only looked straight ahead of him. »Vänta litet! »Wait a little! Du ska snart få höra av mig,» sade han med låg röst till studenten, och därpå gick han med litet dröjande steg bort över skrivbordet och ut genom fönstret. You'll soon hear from me,» he said in a low voice to the student, and then he walked with slow, lingering steps across the desk and out through the window. Just när han kom ut på taket, steg solen upp, och det röda morgonljuset strömmade över Uppsala. Just as he came out onto the roof, the sun rose, and the red morning light streamed over Uppsala. Det lyste och blänkte från alla tinnar och torn, och pojken måste säga sig själv än en gång, att detta var en riktig glädjens stad. It shone and gleamed from every pinnacle and tower, and the boy had to tell himself once more that this was truly a city of gladness. »Vad är det åt dig?» »What's the matter with you?» sade korpen. said the raven. »Nu har du gått miste om att bli människa.» »Now you've lost your chance to become human.» — »Jag bryr mig inte om att byta med den studenten,» sade pojken. — »I don't care to trade with that student,» said the boy. »Jag finge ju bara ledsamheter för de där bortblåsta papperens skull.» »I'd only get trouble for the sake of those blown-away papers.» »För dem behöver du inte göra dig några bekymmer,» sade Bataki. »You needn't worry yourself about them,» said Bataki. »Dem kan jag skaffa tillbaka.» »Those I can get back for you.» — »Nog tror jag, att du kan det,» sade pojken, »men inte är jag säker på att du gör det. — »I daresay you can,» said the boy, »but I'm not sure that you will. Jag vill allt först vara trygg för den saken.» I want first of all to be certain of that.» Bataki sade inte ett ord. Bataki said not a word. Han bara spände ut vingarna, for åstad och kom snart tillbaka med ett par pappersblad. He simply spread his wings, flew off, and soon came back with a couple of sheets of paper. Han for nu en hel timme fram och tillbaka lika flitigt som en svala, när hon drar ler till nästet, och förde det ena papperet efter det andra till pojken. He now flew back and forth for a whole hour, as busy as a swallow gathering clay for her nest, and brought one sheet after another to the boy. »Så där, nu tror jag, att du ska ha fått nästan alltihop,» sade han till sist och ställde sig flämtande på fönsterbrädet. »There now, I believe you have almost the whole of it back,» he said at last, and stood panting on the windowsill. »Tack ska du ha!» »Thank you kindly!» sade pojken. said the boy. »Nu ska jag gå in och språka med studenten.» »Now I'll go in and have a talk with the student.» I detsamma kastade Bataki en blick inåt rummet och såg hur studenten stod och ordnade och slätade papperen. At that same moment Bataki glanced in through the window and saw the student standing there arranging and smoothing out the papers. »Du är då det största nöt jag nånsin har råkat på!» »You are the biggest fool I have ever come across!» for Bataki ut mot pojken. Bataki burst out at the boy. »Har du gett studenten handskriften? »Have you given the student the manuscript? Då behöver du inte gå in till honom. Then you needn't go in to him. Han kommer aldrig mer att säga, att han vill vara en sådan som du.» He will never again say that he wants to be like you.» Pojken stod också och stirrade på studenten, som var så glad, att han dansade runt i sitt lilla rum i bara skjortan, och så vände han sig till Bataki. The boy stood staring too at the student, who was so glad that he was dancing around his little room in nothing but his shirt, and then he turned to Bataki. »Jag förstår allt, Bataki, att du har velat ställa mig på prov,» sade han. »I understand it all, Bataki, that you've wanted to put me to the test,» he said. »Du tänkte nog, att jag skulle lämna Mårten gåskarl att sköta sig ensam på den här svåra resan, så snart jag själv kunde få det bra. »You surely thought that I would leave Morten the gander to fend for himself alone on this hard journey, as soon as I myself could have things easy. Men när studenten talade om sin historia, kom jag att tänka på hur fult det var att svika en kamrat, så det ville jag inte göra.» But when the student told his story, I came to think how base it would be to betray a comrade, and that I would not do.» Bataki började krafsa sig i nacken med foten och såg nästan förlägen ut. Bataki began to scratch the back of his neck with his foot and looked almost embarrassed. Han kom sig inte för att säga något, utan flög bara med pojken raka vägen tillbaka till vildgässen. He could not bring himself to say anything, but simply flew off with the boy, straight back to the wild geese. --- Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.