# The Wonderful Adventures of Nils, Legends from Härjedalen Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige · Selma Lagerlöf · The Wonderful Adventures of Nils Source: https://1732studios.com/books/nils/ch47. Data: https://1732studios.com/books/nils/ch47.json. Pojken blev orolig, därför att turisterna stannade så länge i utsiktstornet. The boy grew uneasy, because the tourists lingered so long in the lookout tower. Mårten gåskarl kunde inte komma och hämta honom, medan de voro kvar, och han visste ju, att vildgässen hade brått att fortsätta resan. Morten Goosey-Gander could not come and fetch him while they remained there, and he well knew that the wild geese were in a hurry to continue the journey. > Archaic plural verb agreement: «voro» is the old plural preterite of «vara» ('to be'), used with plural subjects like «de» in 1906 literary Swedish. Modern Swedish dropped verb-number agreement entirely and would simply write «var». Watch for this pattern (also «gingo», «höllo», «äro») throughout the book — it marks formal, slightly old-fashioned narration even for 1906 readers. Mittunder berättelsen hade han tyckt sig höra gåskackel och starka vingslag, alldeles som om vildgässen skulle ha flugit bort. In the middle of the story he had seemed to hear goose-cackle and strong wingbeats, quite as if the wild geese had flown away. Men han hade inte vågat sig fram till balustraden för att ta reda på hur saken förhöll sig. But he had not dared venture to the balustrade to find out how things stood. När turisterna äntligen voro gångna och pojken kunde krypa fram ur sitt gömställe, såg han inga vildgäss nere på marken, och ingen Mårten gåskarl kom och hämtade honom. When the tourists had finally gone and the boy could creep out of his hiding place, he saw no wild geese down on the ground, and no Morten Goosey-Gander came to fetch him. > Archaic plural perfect: «voro gångna» is «vara» (plural preterite «voro») + the supine/participle «gångna», the old passive-like perfect construction for verbs of motion ('had gone'), agreeing in number with the plural subject «turisterna». A modern writer would say «hade gått». Han ropade: »Var är du? He called out, "Where are you? Här är jag,» så högt han förmådde, men reskamraterna visade sig inte. Here I am," as loudly as he was able, but his travel companions did not appear. Han trodde inte ett ögonblick, att de hade övergivit honom, men han var rädd, att de hade råkat ut för en olycka och undrade hur han skulle bära sig åt för att få reda på dem, då Bataki, korpen, slog ner bredvid honom. He did not think for a moment that they had abandoned him, but he was afraid they had met with an accident, and he wondered how he should go about finding them, when Bataki the raven swooped down beside him. Pojken hade aldrig anat, att han skulle komma att hälsa Bataki med ett så glatt välkommen, som han nu gjorde. The boy had never imagined that he would come to greet Bataki with so glad a welcome as he now did. > «välkommen» used as a noun: «Välkommen» is normally the adjective 'welcome', but here it takes the neuter indefinite article «ett» and functions as a noun: 'so glad a welcome'. Swedish freely lets adjectives slide into abstract nouns this way. »Kära Bataki,» sade han, »vad det var väl, att du kom hit! "Dear Bataki," he said, "how good it was that you came here! Du vet kanske vad det har blivit av Mårten gåskarl och vildgässen.» Do you perhaps know what has become of Morten Goosey-Gander and the wild geese?" — »Jag kommer just med hälsningar från dem,» svarade korpen. — "I come with greetings from them, in fact," the raven answered. »Akka märkte, att en jägare strövade omkring här på berget, och därför tordes hon inte stanna och vänta på dig, utan har rest i förväg. "Akka noticed that a hunter was roaming about here on the mountain, and so she didn't dare stay and wait for you, but has gone on ahead. > Archaic verb «töras»: «tordes» is the preterite of the archaic verb «töras», 'to dare' — a doublet of «våga» that has all but disappeared from modern Swedish outside fixed phrases. Lagerlöf uses it often for the geese leader Akka's caution. Sätt dig nu opp på min rygg, så ska du vara hos dina vänner om en liten stund!» Climb up on my back now, and you shall be with your friends again in a little while!" Pojken satte sig med all hast till rätta på korpryggen, och Bataki skulle nog snart ha hunnit upp vildgässen, om inte dimman hade hindrat honom. The boy quickly settled himself on the raven's back, and Bataki would surely soon have caught up with the wild geese, had not the fog hindered him. > Reflexive «sig»: «satte sig» = 'seated himself'. Swedish marks many actions someone does to their own body with the reflexive pronoun «sig» ('himself/herself/itself'), where English just uses an intransitive verb: 'sat down'. Men det var, som om morgonsolen skulle ha väckt den till liv på nytt. But it was as if the morning sun had roused it to life anew. Små lätta dunstslöjor höjde sig på en gång ur sjön, ur åkrarna och ur skogen. Small light veils of mist rose up at once from the lake, from the fields, and from the forest. De tätnade och bredde ut sig med förunderlig hast, och snart var jorden bortskymd av vita, böljande dimmor. They thickened and spread with astonishing speed, and soon the earth was hidden by white, billowing fog. Bataki flög fram ovanför dimman i klar luft och strålande solsken, men vildgässen måtte ha farit nere bland dunstmassorna. Bataki flew on above the fog in clear air and bright sunshine, but the wild geese must have been faring down among the masses of mist. Det var omöjligt att få syn på dem. It was impossible to catch sight of them. Pojken och korpen skreko och ropade, men de fingo inte något svar. The boy and the raven shrieked and called, but they got no answer. > More archaic plural preterites: «skreko» (from «skrika», 'to shriek') and «fingo» (from «få», 'to get') are old plural preterite forms for the plural subject «pojken och korpen»; modern Swedish uses the same form for singular and plural: «skrek», «fick». »Det här var då en riktig otur,» sade Bataki till sist. "This is a real piece of bad luck," Bataki said at last. »Men vi vet ju, att de far mot söder, och så snart det blir klart, ska jag nog skaffa reda på dem.» "But we do know that they're heading south, and as soon as it clears, I'll surely track them down." Pojken var allt bedrövad över att ha blivit skild från Mårten gåskarl just nu, när de befunno sig på resa och den store vite kunde råka ut för alla möjliga faror. The boy was quite grieved at having been parted from Morten Goosey-Gander just now, when they were on their journey and the great white gander might run into all manner of dangers. > Archaic weak adjective ending: «store» and «vite» are old weak-adjective endings in «-e» agreeing with a masculine noun (Morten the gander), used substantively for 'the big white one'. Modern Swedish has leveled this to «den store vita» / «den stora vita» regardless of gender. Men när han hade suttit och ängslats ett par timmar, sade han till sig själv, att ännu hade ju ingen olycka skett, och då var det inte värt att förlora sitt goda humör. But when he had sat and fretted for a couple of hours, he said to himself that no misfortune had happened yet, and that it wasn't worth losing his good spirits over. Just i detsamma hörde han en tupp gala nere på jorden, och genast lutade han sig fram över korpryggen och ropade: »Vad heter landet, som jag far fram över? Just then he heard a rooster crowing down on the ground, and at once he leaned forward over the raven's back and called out, "What is the name of the land I'm flying over? Vad heter landet, som jag far fram över?» What is the name of the land I'm flying over?" — »Det heter Härjedalen, Härjedalen, Härjedalen,» gol tuppen. — "It's called Härjedalen, Härjedalen, Härjedalen," crowed the rooster. > «gala» — to crow: «gol» is the preterite of «gala», the verb specifically for a rooster's cry (English 'crowed'). It survives today mainly in the idiom «tuppen gal» and in fairy-tale style narration like this. — »Hur ser det ut nere hos er?» frågade pojken. — "What does it look like down where you are?" the boy asked. — »Fjäll i väster, skog i öster, bred ådal genom hela landet,» svarade tuppen. — "Mountains in the west, forest in the east, a broad river valley through the whole land," the rooster answered. — »Tack ska du ha! — "Thank you very much! Du gör bra reda för dig,» ropade pojken. You give a fine account of things," the boy called. När han hade rest än en stund, hörde han en kråka kraxa nere i dimman. When he had traveled on for a while longer, he heard a crow cawing down in the fog. »Vad finns det för människor i det här landet?» ropade han. "What kind of people are there in this land?" he called out. — »Präktigt och bra bondfolk,» svarade kråkan, »präktigt och bra bondfolk.» — "Fine, good farming folk," the crow answered, "fine, good farming folk." — »Vad har de för sig?» frågade pojken. — "What do they busy themselves with?" the boy asked. »Vad har de för sig?» "What do they busy themselves with?" — »De sköter boskap och hugger skog,» kraxade kråkan. — "They keep livestock and fell timber," the crow cawed. — »Tack ska du ha! — "Thank you very much! Du gör bra reda för dig,» ropade pojken. You give a fine account of things," the boy called. Ett stycke längre fram hörde han, att en människa trallade och sjöng nere i dimman. A little farther on he heard a person humming and singing down in the fog. »Finns det någon stor stad i det här landet?» frågade pojken. "Is there any large town in this land?" the boy asked. — »Vad... Vad... vem är det, som ropar?» genmälde människan. — "What... What... who is that calling?" the person answered. > Literary «genmäla» — to retort: «genmäla» is a bookish verb for answering back or retorting, built from «gen-» ('back, against') + «mäla» (an old verb 'to speak'). It signals formal narration; everyday Swedish would just use «svarade». — »Finns det någon stad i det här landskapet?» upprepade pojken. — "Is there any town in this district?" the boy repeated. — »Jag vill veta vem det är, som ropar,» skrek människan. — "I want to know who it is that's calling," the person shouted. — »Jag kunde väl tro, att jag inte skulle få något besked, när jag frågade en människa,» ropade pojken. — "I might have known I wouldn't get a straight answer out of asking a person," the boy called. Det dröjde inte länge efter detta, förrän dimman drev bort lika fort, som den hade kommit, och pojken såg nu, att Bataki flög fram över en bred floddal. It was not long after this before the fog blew away as quickly as it had come, and the boy now saw that Bataki was flying on over a broad river valley. Det var grant landskap med höga fjäll här som i Jämtland, men det fanns ingen stor och fruktbar bygd nedanför bergen. It was fine country, with high mountains here as in Jämtland, but there was no large and fertile tract below the mountains. Det var långt mellan byarna, och åkrarna voro små. The villages were far apart, and the fields were small. Bataki följde floden mot söder, ända tills de kommo i närheten av en by. Bataki followed the river southward, until they came near a village. Där slog han ner på en stubbåker och lät pojken stiga av. There he swooped down onto a stubble field and let the boy dismount. »På den här marken har det vuxit korn i sommar,» sade Bataki. "There has been grain growing on this ground this summer," said Bataki. »Se efter om du inte kan finna något ätbart!» "See if you can't find something to eat!" Pojken lydde rådet, och det dröjde inte länge, förrän han hittade ett ax. The boy followed the advice, and it was not long before he found an ear of grain. Medan han plockade fram kornen och åt, började Bataki språka med honom. While he picked out the kernels and ate, Bataki began to chat with him. »Ser du det där stora, granna fjället, som reser sig rätt i söder?» frågade han. "Do you see that big, splendid mountain rising up there due south?" he asked. — »Ja, nog ser jag det alltid,» svarade pojken. — "Yes, indeed, I've always seen it," the boy answered. — »Det heter Sonfjället,» fortfor korpen, »och du kan tro, att det har funnits gott om vargar där förr i tiden.» — "It's called Sonfjället," the raven went on, "and you may believe there have been plenty of wolves there in the old days." — »Det var nog en god tillflyktsort för dem,» medgav pojken. — "That must have been a good refuge for them," the boy admitted. — »Människorna, som bodde härnere i ådalen, hade det allt svårt med dem många gånger,» sade Bataki. — "The people who lived down here in the valley had a hard time of it with them, many a time," said Bataki. — »Kanske du kommer ihåg någon bra varghistoria, som du kunde berätta mig?» sade pojken. — "Do you perhaps remember some good wolf story you could tell me?" said the boy. »Jag har hört, att för länge i världen sedan skulle vargarna ifrån Sonfjället ha överfallit en karl, som var ute för att sälja laggkärl,» sade Bataki. "I've heard that long, long ago the wolves from Sonfjället are supposed to have attacked a fellow who was out selling wooden vessels," said Bataki. > Coopered wooden vessels: «laggkärl» are vessels built like barrels — staves («laggar») held together with hoops — used for milk, butter, and grain. Peddling them from farm to farm was real 19th-century trade, which is why the wolf-attacked man is out on the road with a full sledge. »Han var från Hede, en by, som ligger här i ådalen några mil högre opp, än vi nu befinner oss. "He was from Hede, a village lying here in the valley a few miles farther up, than where we are now. Det var vinter, och vargarna satte efter It was winter, and the wolves went after honom, när han for på Ljusnans is. him, as he drove over the ice of the Ljusnan. > The river Ljusnan: «Ljusnan» is the river that runs the length of Härjedalen down toward Hälsingland; «is» = 'ice' — sledges crossed frozen rivers as a matter of course in Swedish winter travel. Det var väl en nie, tie stycken, och Hedebon hade ingen bra häst, så att han hade inte mycket hopp om att komma undan. There were a good nine or ten of them, and the man from Hede had no good horse, so that he had little hope of getting away. När karlen hörde vargarna tjuta och såg vilken stor skara det var, som han hade efter sig, förlorade han all besinning och tänkte inte en gång på att han borde kasta byttor och såar och kar ner från lasset för att lätta det. When the man heard the wolves howling and saw what a great pack it was that was after him, he lost all self-command and did not even think that he ought to throw the tubs and troughs and casks off the sledge to lighten it. Han bara piskade på hästen, och den gjorde så god fart den någonsin kunde, men karlen märkte snart, att vargarna vann på den. He only whipped the horse, and it went as fast as it possibly could, but the man soon noticed that the wolves were gaining on it. Stränderna var ödsliga, och han hade ett par mil till närmaste gård. The banks were desolate, and he had a couple of miles to go to the nearest farm. Han väntade inte annat, än att hans sista stund var kommen, och kände, att han blev stel av skräck. He expected nothing else than that his last hour had come, and felt himself grow stiff with terror. Medan han satt så där förlamad, fick han se, att något rörde sig mellan granruskorna, som var nersatta på isen för att utmärka vägen. While he sat there thus paralyzed, he saw something moving among the spruce twigs that had been set up on the ice to mark the road. Och när han såg vem det var, som gick där, tyckte han, att skräcken, som låg över honom, blev mångdubbelt större, än den hade varit förut. And when he saw who it was that was walking there, he found that the terror that lay upon him grew many times greater than it had been before. Det var inga vargar, som kom emot honom, utan en gammal fattig gumma. It was no wolves coming toward him, but a poor old woman. Hon hette Finn-Malin och brukade jämt stryka omkring på vägar och stigar. She was called Finn-Malin, and used to go tramping about the roads and paths constantly. Hon var en smula halt och puckelryggig, så att han kunde känna igen henne på långt håll. She was a little lame and hunchbacked, so that he could recognize her from far off. Gumman vandrade rätt emot vargarna. The old woman was walking straight toward the wolves. Det måtte ha varit så, att släden skymde bort dem för henne, och Hedebon förstod strax, att om han körde förbi utan att varna henne, skulle hon falla rätt i gapet på vilddjuren, och medan de slete sönder henne, kunde han själv hinna undan. It must have been that the sledge hid them from her view, and the man from Hede understood at once that if he drove past without warning her, she would fall right into the jaws of the beasts, and while they tore her apart, he himself might get away. Hon gick långsamt, lutad över en käpp. She walked slowly, leaning on a stick. Det var tydligt, att hon var förlorad, om han inte hjälpte henne. It was plain that she was lost, if he did not help her. Men också om han stannade och läte henne stiga opp på slädbottnen, var det inte sagt, att hon skulle bli räddad fördenskull. But even if he stopped and let her climb up onto the sledge bottom, it was not certain that she would be saved for that. > Definite compound with «-en»: «släde» ('sledge') + «botten» ('bottom/floor') compound to «slädbotten», then take the en-word definite suffix «-en»: 'the sledge floor'. Swedish definite articles are suffixes, not separate words. Tog han opp henne i släden, var det ju troligt, att vargarna skulle hinna dem, och att både han och hon och hästen skulle bli dödade. If he took her up into the sledge, it was likely that the wolves would catch up with them, and that both he and she and the horse would be killed. Han undrade om det inte var rättast att uppoffra ett liv för att kunna rädda två andra. He wondered whether it was not most right to sacrifice one life in order to save two others. Allt det där stod för honom i samma ögonblick, som han såg gumman. All of this stood before him in the very instant that he saw the old woman. Och det var inte nog med detta, utan han hann också att tänka på hur det skulle bli för honom efteråt, om han skulle komma att ångra, att han inte hade bistått den gamla, eller om folk skulle få veta, att han hade mött henne och inte lämnat hjälp. And it was not enough with this, but he also managed to think of how it would be for him afterward, if he should come to regret not having helped the old woman, or if people should find out that he had met her and given her no help. > Future-in-the-past periphrasis: «skulle komma att» + infinitive expresses what was, from a past vantage point, going to happen later: 'would come to regret'. It layers «skulle» (past of «ska») with «komma att» ('come to') for a very deliberate, foreboding future. Det var en svår frestelse han hade råkat ut för. It was a hard temptation he had run into. ’Jag ville mycket hellre, att jag aldrig hade mött henne,’ sade han för sig själv. 'I would much rather never have met her,' he said to himself. I detsamma gav vargarna opp ett vilt tjut. At that same moment the wolves set up a wild howl. Hästen spratt till, satte av som i sken och störtade förbi tiggargumman. The horse started, dashed off as if in a fright, and rushed past the beggar woman. Också hon hade hört vargtjutet, och när Hedebon körde förbi, såg han, att hon visste vad som förestod henne. She too had heard the wolves' howling, and when the man from Hede drove past, he saw that she knew what was in store for her. Hon hade stått stilla, munnen hade öppnat sig till ett skrik, och armarna hade sträckt sig ut efter hjälp, men hon hade varken ropat eller försökt att kasta sig opp på lasset. She had stood still, her mouth had opened in a scream, and her arms had stretched out for help, but she had neither called out nor tried to fling herself up onto the load. > Chained pluperfect: Three pluperfects in a row («hade» + supine) lay out everything that had already happened by the moment described — a common device in this book's suspense scenes, stepping back in time before returning to the main narrative thread. Det måtte ha varit något, som hade förstenat henne. It must have been something that had turned her to stone. ’Det var väl jag, som såg ut som ett troll, när jag for förbi henne,’ tänkte karlen. 'It must have been I who looked like a troll, as I drove past her,' thought the man. Han försökte känna sig nöjd nu, när han var säker om att komma undan. He tried to feel content now, when he was sure of getting away. Men med detsamma började det svida och värka i bröstet på honom. But at the same time a stinging, aching feeling began in his chest. Han hade aldrig förr gjort något vanhederligt, och nu tyckte han, att hela hans liv var förstört. He had never before done anything dishonorable, and now it seemed to him that his whole life was ruined. ’Nej, det får gå, hur det vill,’ sade han och höll in hästen, ’men jag kan inte lämna henne ensam med gråbenen.’ 'No, let it go however it will,' he said, and reined in the horse, 'but I cannot leave her alone with the gray-legs.' Det var med stor svårighet han fick hästen att vända, men det lyckades ändå, och han körde snart fatt gumman. It was with great difficulty that he got the horse to turn, but it succeeded all the same, and he soon overtook the old woman. ’Kom fort opp på slädbottnen!’ sade han och talade hårt, för han var ond på sig själv, därför att han inte hade lämnat gumman åt sitt öde. 'Get up onto the sledge bottom, quick!' he said, speaking harshly, for he was angry at himself for not having left the old woman to her fate. ’Du kunde väl någon gång hålla dig hemma, ditt gamla troll,’ sade han. 'You might for once stay home, you old troll,' he said. ’Nu får både Svarten och jag gå åt för din skull.’ 'Now both Blackie and I have to suffer on your account.' > Particle verb «gå åt»: «gå åt» (literally 'go to/toward') is a particle verb meaning 'to be used up' or, of a person or animal, 'to perish/suffer for it'. The particle «åt» completely changes the plain verb «gå» ('to go'), as Swedish particle verbs regularly do. Gumman svarade inte med ett ord, men Hedebon var inte i lynne att spara henne. The old woman did not answer with a single word, but the man from Hede was in no mood to spare her. ’Svarten har gått fem mil förut i dag,’ sade han, ’så att du kan förstå, att han snart ska tröttna, och lasset har inte blivit lättare, sedan du har kommit opp på det.’ 'Blackie has already gone five miles today,' he said, 'so you can understand that he'll soon tire, and the load hasn't gotten any lighter since you climbed onto it.' > Perfect vs. preterite: «har gått» (perfect: «har» + supine «gått») describes a completed action still relevant now — the horse's five miles already behind it explain its present tiredness. Contrast the plain preterite «gick», which would just report a past fact. Slädmedarna gnisslade mot isen, men det oaktat hörde han hur vargarna flåsade, och han förstod, att nu hade gråbenen hunnit opp honom. The sledge runners screeched against the ice, but despite that he heard how the wolves were panting, and he understood that the gray-legs had now caught up with him. ’Nu är det slut med oss,’ sade han. 'Now it's over for us,' he said. ’Det var inte till mycken glädje varken för dig eller mig, att jag försökte frälsa dig, Finn-Malin.’ 'It brought little joy to either you or me, that I tried to save you, Finn-Malin.' Allt hittills hade gumman tegat, likt en, som är van att ta emot ovett. Up until now the old woman had kept silent, like one who is used to taking abuse. Nu sade hon ett par ord. Now she said a few words. > V2 word order: Swedish is a strict verb-second (V2) language: whatever comes first in the clause, the finite verb must be second. Here the adverb «Nu» ('now') is fronted for emphasis, so the subject «hon» is pushed after the verb «sade» — 'Now said she', not 'Now she said'. ’Jag kan inte begripa varför du inte kastar av laggkärlen och lättar lasset. 'I can't understand why you don't throw off the wooden vessels and lighten the load. Du kan ju fara tillbaka i morgon och plocka opp dem.’ You can certainly go back tomorrow and pick them up.' Hedebon förstod, att detta var ett klokt råd, och blev bara häpen, att han inte hade tänkt härpå förut. The man from Hede understood that this was wise advice, and was only astonished that he had not thought of it himself before. Han lät gumman sköta tömmarna, lossade repet, som höll fast laggkärlen, och kastade ner dem. He let the old woman handle the reins, loosened the rope that held the vessels fast, and threw them down. Gråbenen var alldeles inpå släden. The gray-legs were right up against the sledge. > Folk nickname for the wolf: «gråben» ('gray-leg') is a traditional folk euphemism for the wolf, used instead of naming the feared animal directly — much like English hunters once avoided saying certain animals' true names. Here it takes the definite plural suffix «-en»: 'the gray-legs'. Men nu stannade de för att undersöka det, som vräktes ut på isen, och de resande fick på nytt litet försprång. But now they stopped to investigate what had been flung out onto the ice, and the travelers gained a little headway again. ’Om inte detta hjälper, så förstår du väl, att jag ger mig självmant åt vargarna,’ sade gumman, ’så att du kan komma undan.’ 'If this doesn't help, then you understand well enough that I'll give myself up to the wolves of my own accord,' said the old woman, 'so that you can get away.' När hon sade detta, höll karlen på att skjuta ett stort, tungt bryggkar ner från långsläden. As she said this, the man was busy shoving a great, heavy brewing vat down from the long sledge. Mittunder det att han arbetade med detta, hejdade han sig, som om han inte kunde besluta sig för att kasta ut karet. In the midst of working at this, he stopped himself, as if he could not make up his mind to throw the vat out. Men i själva verket var hans tankar upptagna av något helt annat. But in truth his thoughts were occupied with something else entirely. ’Häst och karl, som ingenting felar, ska väl inte behöva låta en gammal kvinna bli oppäten av vargarna för deras skull,’ tänkte han. 'A horse and a man in perfectly sound condition surely ought not to let an old woman be eaten up by wolves for their sake,' he thought. ’Det måtte väl finnas någon utväg till räddning. 'There must be some way out to safety. > «utväg» — a way out: «utväg» (literally 'out-way') means a way out of a difficulty, an expedient or solution. It becomes the refrain of Bataki's whole story and recurs at the chapter's very end — worth watching for. Ja, visst finns det någon. Yes, surely there is one. Det är bara det hindret, att jag inte kan hitta reda på den.’ It's only that I can't find my way to it.' Han begynte omigen skjuta på bryggkaret, men så hejdade han sig på nytt och slog till ett skratt. He began again to push at the brewing vat, but then stopped himself once more and burst out laughing. Gumman såg förskräckt på honom och undrade om han hade blivit tokig, men Hedebon skrattade åt sig själv, därför att han hade varit så dum hela tiden. The old woman looked at him in fright and wondered if he had gone mad, but the man from Hede laughed at himself, because he had been so foolish the whole time. Det var det enklaste i världen att rädda dem alla tre. It was the simplest thing in the world to save all three of them. Han kunde inte förstå, att han inte hade tänkt ut det förut. He could not understand why he had not thought it out before. ’Hör nu väl på vad jag säger dig, Malin!’ sade han. 'Now listen well to what I tell you, Malin!' he said. ’Det var duktigt av dig, att du ville kasta dig självmant för vargarna. 'It was brave of you, that you wanted to throw yourself to the wolves of your own accord. Men det behöver du inte göra, för jag vet nu hur vi ska bli hjälpta alla tre utan att sätta någons liv i fara. But you don't need to do that, for I know now how the three of us can be helped without putting anyone's life in danger. Kom ihåg, att vad jag än må göra, så sitter du stilla på släden och kör ner till Linsälls by! Remember, whatever I may do, you're to sit still on the sledge and drive down to the village of Linsäll! Där väcker du folket och talar om, att jag är ensam härute på isen med tie gråben omkring mig, och ber dem, att de kommer och hjälper mig.’ There you're to wake the people and tell them that I'm alone out here on the ice with ten gray-legs around me, and ask them to come and help me.' Karlen väntade nu, tills vargarna var alldeles inpå släden. The man now waited until the wolves were right up against the sledge. Då välte han det stora karet ner på isen, sprang själv efter och kröp in under det. Then he tipped the great vat down onto the ice, ran after it himself, and crept in under it. Det var ett väldigt kar. It was a huge vat. Det var så stort tilltaget, att en hel julbrygd kunde rymmas däri. It was made so large that a whole Christmas brewing could be housed in it. > Deponent s-verb: «rymmas» looks like a passive (verb + «-s»), but it is a deponent verb that only exists in this form and is active in meaning: 'to have room for, to be contained'. It has no corresponding active verb «rymma» with this sense. Vargarna hoppade opp emot det, de bet i gjordarna och försökte att välta det. The wolves leaped up at it, bit at the hoops, and tried to tip it over. Men karet var för tungt och stadigt. But the vat was too heavy and sturdy. De kunde inte komma åt honom, som låg därinne. They could not get at the man who lay inside it. Hedebon visste, att han var trygg, och han låg där och skrattade åt vargarna. The man from Hede knew that he was safe, and he lay there laughing at the wolves. Men om en stund blev han allvarsam. But after a while he grew serious. ’Så fort jag kommer i något trångmål hädanefter,’ sade han, ’ska jag komma ihåg detta bryggkaret. 'As soon as I get into any tight spot from now on,' he said, 'I shall remember this brewing vat. Jag ska tänka på att jag inte behöver göra orätt mot mig själv och inte mot andra. I shall bear in mind that I need not do wrong against myself, nor against others. Det finns alltid en tredje utväg, bara man är i stånd att hitta den.’» There is always a third way out, if only one is able to find it.'" Därmed slöt Bataki sin berättelse. With that Bataki ended his story. Men det var så, att pojken hade märkt, att korpen aldrig talade om något utan att ha en särskild mening med det, och ju längre han hörde på honom, desto mera tankfull blev han. But it was so that the boy had noticed that the raven never spoke of anything without having some particular purpose in it, and the longer he listened to him, the more thoughtful he grew. »Jag undrar varför du talar om den där historien för mig,» sade pojken. "I wonder why you tell me that story," said the boy. — »Jag kom bara att tänka på den, när jag stod här och stirrade på Sonfjället,» svarade korpen. — "It just came to mind when I stood here and stared at Sonfjället," the raven answered. De foro nu vidare neråt Ljusnan, och om någon timme voro de komna till byn Kolsätt, som ligger alldeles vid gränsen mot Hälsingland. They now flew on farther down along the Ljusnan, and within an hour they had come to the village of Kolsätt, which lies right on the border with Hälsingland. Här slog korpen ner i närheten av en liten låg koja. Here the raven swooped down near a small, low cabin. Den hade inga fönster, utan bara en lucka. It had no windows, only a shutter. Ur skorstenen steg en gnistblandad rök, och starka hammarslag hördes inifrån huset. Out of the chimney rose a spark-laced smoke, and loud hammer-blows were heard from within the house. »När jag ser den där smedjan,» sade korpen, »kommer jag att tänka på att det förr i världen fanns så goda smeder i Härjedalen och framför allt i den här byn, att de inte hade sin like i hela landet.» "When I see that smithy there," said the raven, "I get to thinking that in the old days there were such good smiths in Härjedalen, and above all in this very village, that they had no equal in the whole country." — »Du kommer kanske ihåg en historia om dem också, som du vill berätta för mig?» sade pojken. — "Do you perhaps remember a story about them too, that you want to tell me?" said the boy. — »Ja, nog minns jag en om en smed ifrån Härjedalen,» sade Bataki, »som utmanade två andra mästersmeder, en ifrån Dalarna och en ifrån Värmland, till tävlan i spiksmide. — "Yes, I do indeed remember one about a smith from Härjedalen," said Bataki, "who challenged two other master smiths, one from Dalarna and one from Värmland, to a contest in nail-forging. > Nail-forging: «spiksmide» = nail-forging, from «spik» ('nail') + «smide» ('smithing/forgework'). Hand-forged nails were a genuine village trade and skill contest subject before machine-made nails took over — the tale trades on real smithing pride. Utmaningen blev antagen, och de tre smederna möttes här i Kolsätt. The challenge was accepted, and the three smiths met here in Kolsätt. Dalkarlen var den, som började. The man from Dalarna was the one who began. Han smidde ett dussin spikar, så jämna och vassa och glatta, att de inte kunde göras bättre. He forged a dozen nails, so even and sharp and smooth that they could not be made better. Efter honom kom värmlänningen. After him came the man from Värmland. Också han smidde ett dussin spikar, som var alldeles förträffliga, och därtill kom, att han hade förfärdigat dem på hälften så kort tid som dalkarlen. He too forged a dozen nails, which were quite excellent, and in addition he had made them in half the time it took the man from Dalarna. När de, som skulle döma om tävlingen, såg detta, sade de till Härjedalssmeden, att det inte lönade sig för honom att försöka, för bättre än dalkarlen eller fortare än värmlänningen kunde han inte smida. When those who were to judge the contest saw this, they said to the smith from Härjedalen that it wasn't worth his while trying, for he could not forge better than the man from Dalarna nor faster than the man from Värmland. ’Inte vill jag ge mig. 'I don't wish to give up. Det ska väl finnas ännu ett sätt att utmärka sig på,’ sade härjingen. There must surely be another way to distinguish oneself,' said the man from Härjedalen. Han lade järnet på städet utan att först värma det i ässjan, hamrade det varmt och smidde spik på spik utan att behöva varken kol eller bläster. He laid the iron on the anvil without first heating it in the forge, hammered it warm, and forged nail after nail without needing either coal or bellows. Ingen hade sett en smed hantera hammaren mästerligare, och Härjedalssmeden blev förklarad för den yppersta i landet.» No one had ever seen a smith wield the hammer more masterfully, and the smith from Härjedalen was declared the finest in the land." Med dessa ord tystnade Bataki, men pojken blev nu ännu mera fundersam. With these words Bataki fell silent, but the boy grew now even more pensive. »Jag undrar vad du har för mening med att berätta mig detta,» sade han. "I wonder what purpose you have in telling me this," he said. — »Den där historien föll mig i hågen, när jag fick se den gamla smedjan,» svarade Bataki helt likgiltigt. — "That story crossed my mind when I caught sight of the old smithy," Bataki answered quite indifferently. De två resenärerna höjde sig åter i luften, och korpen förde pojken söderut till Lillhärdals socken, som gränsar mot Dalarna. The two travelers rose again into the air, and the raven carried the boy south to the parish of Lillhärdal, which borders Dalarna. Där slog han ner på en trädbevuxen hög, som låg på krönet av en ås. There he swooped down onto a tree-covered mound that lay on the crest of a ridge. »Jag undrar om du vet vad det är för en hög, som du står på?» sade Bataki. "I wonder if you know what kind of mound it is that you're standing on?" said Bataki. Nej, det måste ju pojken erkänna, att han inte visste. No, the boy had to admit that he did not know. — »Jo, det är en gravhög,» sade Bataki. — "Well, it's a burial mound," said Bataki. > Burial mound: A «gravhög» is an ancient burial mound — a grass- or tree-covered earthen or stone heap raised over the dead. Such mounds dot the Swedish countryside and are frequently tied, as here, to founding-father legends about the district's first settler. »Den har blivit oppkastad över en man, som hette Härjulf och var den förste, som bosatte sig i Härjedalen och började odla opp landet.» "It was raised over a man named Härjulf, who was the first to settle in Härjedalen and begin cultivating the land." — »Du har kanske en historia att berätta om honom också?» sade pojken. — "Do you perhaps have a story to tell about him too?" said the boy. »Jag har inte hört mycket om honom, men jag tror, att han ska ha varit en norrman. "I haven't heard much about him, but I believe he must have been a Norwegian. Först var han i tjänst hos en norsk kung, men han råkade i osämja med denne, så att han måste fly ur landet. At first he was in service to a Norwegian king, but he fell out with him, so that he had to flee the country. Han begav sig då till den svenske kungen, som bodde i Uppsala, och tog tjänst hos honom. He then betook himself to the Swedish king, who lived in Uppsala, and entered his service. Men om en tid begärde han att få kungens syster till hustru, och när kungen inte ville ge honom en så förnäm brud, flydde han bort med henne. But after a time he asked to have the king's sister for his wife, and when the king wouldn't give him so noble a bride, he fled away with her. Han hade nu ställt det så för sig, att han inte kunde bo i Norge och inte i Sverige, och till utlandet ville han inte flytta. He had now arranged matters so that he could live neither in Norway nor in Sweden, and he did not wish to move abroad. ’Men det ska väl ges ännu en utväg,’ tänkte han och drog med sina tjänare och skatter norrut genom Dalarna, tills han uppnådde de stora ödeskogarna, som utbredde sig ovanför Dalgränsen. 'But surely there must be another way out,' he thought, and set off with his servants and treasures northward through Dalarna, until he reached the great wilderness forests that spread out above the Dalarna border. Där slog han sig ner, byggde sig hus och bröt bygd och blev sålunda den förste, som bosatte sig i denna landsändan.» There he settled down, built himself a house, and broke ground, and thus became the first to settle in that part of the country." När pojken hörde den sista historien, blev han ännu mera fundersam än förut. When the boy heard this last story, he grew even more pensive than before. »Jag undrar vad du har för mening med att berätta mig allt detta,» sade han än en gång. "I wonder what purpose you have in telling me all this," he said once again. Bataki svarade ingenting på en stund, utan vred och vände på huvudet och knep ihop ögonen. Bataki answered nothing for a while, but twisted and turned his head and squeezed his eyes shut. »Eftersom vi är så här ensamma,» sade han till sist, »ska jag passa på och fråga dig om en sak. "Since we are all alone here like this," he said at last, "let me take the chance to ask you something. Har du någonsin tagit riktigt reda på vad den där tomten, som förvandlade dig, har satt som villkor för att du ska bli människa?» Have you ever found out properly what condition that gnome, who transformed you, has set for you to become human again?" — »Jag har inte hört talas om något annat villkor, än att jag skulle föra den vita gåskarlen oskadd opp till Lappland och ner till Skåne igen.» — "I haven't heard of any other condition than that I should carry the white gander unharmed up to Lapland and back down to Skåne again." — »Jag kunde just tro det,» sade Bataki, »för sist vi råkades, talade du så stolt om att det inte fanns något så fult som att svika en vän, som litar på en. — "That's just what I thought," said Bataki, "for the last time we met, you spoke so proudly about how there was nothing so ugly as betraying a friend who trusts one. > Generic pronoun «en»: «en» here is not the number 'one' or the indefinite article but the generic/impersonal pronoun, equivalent to English generic 'one' or 'you': 'a friend who trusts one/you'. Modern colloquial Swedish increasingly uses «man» for this instead. Du borde allt fråga Akka om villkoret. You really ought to ask Akka about the condition. Du vet, att hon var hemma hos er och talade med tomten.» You know she was at your home and spoke with the gnome." — »Akka har inte sagt mig något om detta,» sade pojken. — "Akka hasn't told me anything about this," said the boy. — »Hon har väl tyckt, att det var bäst för dig att inte veta hur tomtens ord föll sig. — "She has probably thought it was best for you not to know how the gnome's words turned out. Hon vill förstås hellre hjälpa dig än Mårten gåskarl.» She would of course rather help you than Morten Goosey-Gander." — »Det är besynnerligt, Bataki, att du alltid ska vara i stånd att göra mig ledsen och orolig,» sade pojken. — "It's strange, Bataki, that you should always manage to make me sad and uneasy," said the boy. — »Det kan nog tyckas så,» sade korpen, »men den här gången tror jag att du blir tacksam mot mig för att jag säger dig, att tomtens ord lydde så, att du skulle få bli människa, om du kunde föra hem Mårten gåskarl, så att din mor fick lägga honom på slaktbänken.» — "It may well seem so," said the raven, "but this time I think you'll be grateful to me for telling you that the gnome's words were, that you should get to become human if you could bring Morten Goosey-Gander home, so that your mother could lay him on the chopping block." Pojken for upp. The boy sprang up. »Det där är väl inte annat än ett elakt påhitt av dig,» ropade han. "That's nothing but a wicked invention of yours," he cried. — »Du kan fråga Akka själv,» sade Bataki, »jag ser, att hon kommer däroppe med hela flocken. — "You can ask Akka herself," said Bataki, "I see that she's coming up there with the whole flock. Glöm nu inte det, som jag har berättat dig i dag! Don't forget now what I've told you today! Det finns nog en utväg ur alla svårigheter, bara man kan finna reda på den. There's probably a way out of every difficulty, if only one can find it. Det ska glädja mig att se hur det lyckas dig.» It will gladden me to see how you succeed." --- Source text: public domain (Selma Lagerlöf, d. 1940; first published 1906–1907). English translation: © 2026 1732 Studios, LLC — original draft, pending editorial review.